Michael Lekander är byggjobbare och har drabbats av vibrationsskador i armar och händer. Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio
Michael Lekander Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio
Skåne

Fler söker vård för vibrationsskador

4:36 min

Antalet personer som kommer till vården efter att ha fått sina händer skadade av vibrerande verktyg har ökat de senaste åren. På arbets- och miljömedicin i Lund söker numera en tredjedel av klinikens patienter för befarade vibrationsskador.

– Jag har stickningar i fingrarna, och det känns ungefär som tusen nålar. Jag har ont när jag knäpper händerna, och de somnar ofta. Känseln påverkas också, och jag får inte samma grepp i händerna. Jag tappar saker, säger Michael Lekander, som jobbar inom byggsektorn.

Michael Lekanders arbetsplats just den här dagen är i en bilhall i Kristianstad. Till och från under hela livet har han jobbat med vibrerande verktyg. De senaste sex åren har det varit mer intensivt genom betongslipning och rivning av golv.

Lag om hälsokontroller

För tio år sedan blev det lag på att de som utsätts för vibrationer över vissa uppsatta värden ska erbjudas regelbundna hälsokontroller, och för varje verktyg finns det ett mått på hur länge man får jobba med det. För vissa går gränsen redan vid en halvtimme om dagen, och det är arbetsgivarens ansvar att se till att reglerna följs. Enligt Catarina Nordander, läkare på arbets- och miljömedicin i Lund, brister det ofta. På kliniken är vibrationsskador ett växande problem, och många patienter som kommer är unga.

– Jag blir jätteledsen, bekymrad och tycker att det är sorgligt att folk som är mitt i livet och familjeförsörjare, ska behöva komma hit med sjukdom som de har fått av en utifrånkommande och olaglig hantering av verktyg, säger Catarina Nordander.

Drabbar olika yrken

Arbetsmiljöverket gör bedömningen att ungefär 350 000 personer i Sverige utsätts för hand- och armvibrationer mer än en fjärdedel av arbetsdagen, men hur många som drabbas av vibrationsskador är det ingen som riktigt vet. De skadade kommer från många olika yrkesgrupper.

– Väldigt mycket är byggsektorn, men de som är allra värst skadade kommer nog från rivningsbranschen, där man har tunga bilmaskiner som man använder under långa tider. Det är också avloppsrensning, parkförvaltning, anläggningsarbete men det är också från industrin, bilmekaniker och från tandvården, säger Catarina Nordander.

Fingrar blir blinda

Från början av 1990-talet till och med 2010 har antalet patienter med vibrationsskador legat ganska konstant på runt 50 om året hos arbets- och miljömedicin i Lund. Men de senaste fyra åren har siffran stigit successivt, och i år är prognosen minst 110 patienter. De som drabbas får ofta så kallade vita fingrar. Då domnar fingrarna, när det är kallt, och när blodet sedan kommer tillbaka gör det ont. Allra vanligast är nervskador.

– Det yttrar sig i form av att det domnar, pirrar, kryper och sticker i händerna. Det kan göra ont i händerna och upp mot armarna, och så tappar man känseln successivt för beröring, vibrationer och temperatur. Det kan bli så illa att man tappar sin skyddskänsel. Vi brukar säga att man får blinda fingrar, för i normala fall kan man stoppa ner fingrarna i fickan och känna att man har ett mynt eller ett gem, men om man har en skada måste man ta upp det och titta vad det kan vara. Det påverkar naturligtvis finmotorik och allt möjligt både på arbetet och fritiden, säger Catarina Nordander.

Vad tycker du hade behövts för att minska det här problemet?
-- Jag tycker att det hade behövts mycket mer inspektioner från Arbetsmiljöverket och med mycket tuffare nedsättning av foten. Jag ser skillnader när det gäller till exempel hantering av asbest eller härdplatser, då det blir buller och bång om det upptäcks. Arbetsmiljöverket säger att de känner till det här och att man får ta det lite i taget, men man driver inte stenhårt att detta måste sluta nu, trots att vi har haft en lagstiftning i tio år.

Rekommenderas att sluta

Läkarna rekommenderar nästan alltid att patienter med vibrationsskador slutar med sina arbetsuppgifter för att inte förvärra problemen, även om det inte innebär att skadorna försvinner.

– Tyvärr är min uppfattning att de flesta kämpar vidare några år till och för länge. Vi gör en del enkätstudier, och då är många kvar fastän vi har rekommenderat dem tvärtom, säger Catarina Nordander.

Michael Lekander, som fått sina händer skadade, tänker inte heller sluta slipa betong och riva golv.

- Nej, inte just nu, för jag är 58 år gammal och nära till pensionen. Jag trivs med mitt arbete och vill inte göra av med det, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista