Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Konst

Tidsresa med lekfull japan

Publicerat torsdag 17 september 2015 kl 06.45
Kurator: "En blandning mellan enorm livslust och ångest"
4:25 min
Yayoi Kusama. Foto: David Richter
1 av 2
Foto: David Richter.
Yayoi Kusama. Foto: David Richter
2 av 2
Foto: David Richter

Den japanska konstnärinnan Yayoi Kusamas värld är som ett fluffigt färgglatt lekland. Men inspirationen är inte enbart ljus. Det är ofta kontraster med svart, gult, rött och vitt.

Hon började i Japan, men stack i slutet på 50-talet till New York för att få konstnärlig frihet, men återvände till Japan igen på 70-talet. Nu ställs hennes verk ut på Louisianas konstmuseum i Danmark i ett stort retrospektiv.

I rum efter rum slås man av de skarpa färgerna och abstrakta formerna. Som till exempel hennes "Dots obsession", ett helt rött rum - golv väggar tak, fast täckta med vita prickar och fyllt med gigantiska uppblåsta flera meter stora mjuka ballongskulpturer i samma mönster.

Eller hennes "Mirror room" som är ungefär likadant fast helt i gult och med svarta prickar och med en glugg där man kan titta in och se mängder av gula pumpor.

I dag är hon 86 år gammal och genom karriären har hon hunnit med många uttryck: teckningar, målningar, skulpturer, installationer, happenings och dessutom ganska kommersiell mode, i samarbete med Louis Vuitton. Men det mesta hon gjort är i skarpa färger och stora format. För en besökare som är född på 60-talet, ser miljöerna lite ut som i 70-talens barnprogram. Marie Laurberg är kurator för utställningen.

- Det finns helt klart ett lekande element i hennes konst. Det är hennes personliga fantasi som upptar henne, före den yttre världen.

Kusama har sagt att det är hallucinationer och psykiska problem som plågat henne sedan barndomen som är upphovet till hennes konst. Men det är inte psykedelisk konst hon ägnat sig åt, även om hon även tog intryck av det under 60-talet i USA, utan det handlar mer hennes eget uttryck, menar Laurberg.

Även om hon varit plågad av sitt psyke, är det färgglada uttryck och en ljus bild. Hur hänger det ihop?

- Det finns en blandning mellan en enorm livslust och ångest. Jag ser det som att Kusama har kämpat med psykiska symtom som hos andra människor hade drivit dem till vansinne, men som Kusama  har förmått transformera till ett enormt stark konstnärlig universum.

Hennes verk innehåller en dubbelhet, både det som är lekande och lätt och spektakulärt och en dimension av otrygghet, säger Marie Laurberg. Hennes konst handlar om oändlighet och hur människan bara är en liten bricka i ett väldigt stort ingenting. Hon undersöker det existentiella om och om igen, där oändligheten både kan vara en spirituell ide eller kosmos. Prickarna som hon ständigt återkommer till är en signatur men också symbol för solen, alltså livet, månen som står för freden och jorden som bara är en prick i ett universum av många prickar. Redan ganska tidigt tog hon för vana att fotografera sig framför sina konstverk och installationer ofta i kläder i samma mönster som verket.

- Från början var det marknadsföring, men handlar också om något djupare i hennes verk - relationen mellan konstnären och verket. Medan andra konstnärer periodvis söker distansen mellan verket och konstnären, det opersonliga, så arbetar Kusama med iden om att distansen mellan konstnären och verket är totalt upphävd. Det är hela tiden Kusama, men det är också Kusama i ett nytt sammanhang.

Hon återkommer hela tiden till sig själv och hon säger att hon inte ta inspiration från någon annan, är det verkligen möjligt?

- Det kan man diskutera, hon ingår hela tiden i olika sammanhang. Men man kan också säga att hon bevarar sin konstnärliga egenart samtidigt som hon gör sin konst relevant i den kontext som hon är del av. Det är hela tiden Kusama, men det är också Kusama i ett nytt sammanhang.

Men är det inte samtidigt en konstnär som avslöjar att hon är väldigt självupptagen?

Självupptagen är fel ord. Men hon är upptagen av sitt inre liv. Samtidigt är hon upptagen med att sprida det till omvärlden. Och hela tiden söka kontakt. Hon har alltid velat få sina verk diskuterade och kritiserat. Målet när hon drog till New York i slutet av 50-talet var att få sina verk "criticized in New York". Dialogen med omvärlden har hon alltid önskat, säger Marie Laurberg.

Utställningen har vernissage 17e september.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".