Kvinnor väntar med packning
1 av 2
Migranter som kommit från Danmark väntar på Malmö centralstation. Foto: Ola Torkelsson/TT
Karin Borevi, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Foto: Niklas Zachrisson/Sveriges Radio
2 av 2
Karin Borevi, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Foto: Niklas Zachrisson/Sveriges Radio
Sverige

Historisk förklaring till Sveriges syn på invandring

"Andra världskriget blev en vattendelare"
1:48 min

Skillnaden mellan Sveriges och Danmarks inställning till invandring och människor på flykt bottnar bland annat i erfarenheter från andra världskriget, enligt ny svensk forskning. 

Skillnaden mellan Sveriges och Danmarks invandringspolitik har blivit allt tydligare. Det kunde vi till exempel se i förra veckan på SVT Debatt  då svenska och danska politiker debatterade om vad som är den bästa flyktingpolitiken. Danmark vill begränsa invandringen, men Sverige vill fortsätta ta emot stora mängder flyktingar.

Frågan är varför de annars så lika välfärdsländerna Sverige och Danmark har helt olika inställningar i flykting- och invandringsfrågan?

Karin Borevi, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, har hittat svaret långt tillbaka i den politiska historien.

– Andra världskriget utgör något av en vattendelare. Det faktum att Sverige inte var med och att Danmark var ockuperat hade betydelse för invandringen efter krigsslutet och den politiska debatt som invandringen gav upphov till i de här länderna. Efter det var Sverige snabbare än Danmark att institutionalisera och göra stora reformer.

Sverige och Danmark utgår från helt olika historiska premisser i sin invandringspolitik, enligt Karin Borevi. Hon har studerat historiska beslutsprocesser från Sveriges riksdag och jämfört det med politiska beslut och debatter i andra länder, bland annat Danmark.

Arbetskraftinvandringen, som kom igång snabbare och var extra stor i Sverige efter andra världskriget, ledde fram till avgörande reformer under 1970-talet. I den nya invandrar- och minoritetspolitiken från 1975 beslutades bland annat att invandrarnas barn hade rätt till hemspråksundervisning. Minoriteters rätt till sin egen kultur skrevs till och med in i grundlagen.

Liknande beslut i Danmark om till exempel modersmålsundervisning kom först på 1980-talet.

– Och det visar min och andras forskning också att man har varit förvånansvärt stabil längs den vägen som man stakade ut 1975 i Sverige.

Den svenska invandrings- och flyktingpolitiken grundar sig alltså i tidiga politiska beslut från mitten och senare delen av 1900-talet.

Enligt Karin Borevi kan vi nu vara framme vid ytterligare ett vägskäl som kan komma att förändra riktningen för svensk invandringspolitik, för första gången på mycket länge.

– Frågan är om vi står inför ett historiskt vägskäl just i dag. Det kan mycket väl vara så vi ser det i efterhand.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".