Minimalism och dans på Moderna Museet
Dansarna hänger i ny utställning. Foto: David Richter/Sveriges Radio
Malmö

Förkroppsligad konst i fokus

"Handlar om att röra sig eller att vara stilla"
4:24 min

På Moderna Museet i Malmö ställs levande kroppar ut. Nya utställningen handlar nämligen om minimalismen och om hur den mötte dansen.

Det var i minimalismen som konstnärerna försökte radera ut sig själv och inre budskap, och ville sätta fokus på verket. I New York började flera konstnärer samarbeta med dansare och andra rörelseaktörer.

I sex rep som hänger från kanten på träställning som lutar i 45 graders vinkel, hänger tre dansare och flåsandes kämpar för att hålla sig kvar i tio minuter.

Det är Simon Fortis verk "Slant board". Det är från 1961, så man har fått anställa nya dansare för att kunna visa upp dem. De har bara fått ett par direktiv, de få inte gå ner på golvet och ska försöka hålla sig närvarande och i relation till objektet.

Jonna Tideman är en av dansarna.

– Minimalistisk dans handlar om att hitta en relation till föremålen och de andra kropparna som är inblandade. Det handlar om att röra sig eller att vara stilla, ingeting annat. Det finns inget budskap eller historia vi vill förmedla, det är upp till var och en att tolka, säger hon.

Utställningen består av både objekt och verk som innehåller rörelse. Minimalismen var en reaktion på den abstrakta expressionismen. Konstnärerna ville gärna radera ut sig själv och lägga koncentration på objektet.

Det blev ofta geometriska former som ibland fick utseendet att de växte i betraktarens ögon. Därför aktiveras också betraktaren och blir till av del i verket.

Magnus af Petersens är kurator för utställningen.

–  Man skalade bort alla hänvisningar till saker utanför verket. Konstverket blev som ett riktigt föremål, inte en berättelse om någonting utanför sig själv. Paradoxalt nog så blir det så att när konstverket är ett föremål i rummet, då blir man själv som en aktör på en scen, säger han. Och därför har vi fört in koreograferna som ofta samarbetade med konstnärerna. De delade ideer om att skala bort pretentionerna att det skulle handla om konstnärerens själ och så.

Finns det inte något paradoxalt i att konstnären ville ta bort sig själv, fokusera på objektet, och att det samtidigt fanns en utveckling mot dans, som ju verkligen handlar om kroppar?

- Inspirationen gick åt båda hållen. Många dansare betraktade kroppen som ett objekt, som en skulptur, medan många konstnärer betraktade sina skulpturer som en sorts koreografi som man ska röra sig runt. Det handlar om att artikulera och aktivera rummet, där vi är en del av det. Men konstnärens personliga berättelse är inte så viktig att ta fram.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".