Teckning ritad av barn på flykt, ritad på Malmö C. Foto: Sveriges Radio
1 av 4
Teckning ritad av barn på flykt, ritad på Malmö C. Foto: Sveriges Radio
Majdi-Ali,-Abdul-Rahman-Ali-ensamkommande-flyktingar
2 av 4
Majdi Ali och Abdul Rahman-Ali, ensamkommande flyktingar. Foto: Nadia Jebril/SR
Wilma-Pierre,-Idun-Owman, Hedda Metz, Mohammed Daoud, volontärer på Malmö-C. Foto: Nadia Jebril/SR
3 av 4
Wilma-Pierre,-Idun-Owman, Hedda Metz, Mohammed Daoud, volontärer på Malmö-C. Foto: Nadia Jebril/SR
Claudia-Gil-Cataldi,-Nor-Nafaa,-Maha-Melander,-Fatma-Sadek. Foto: Nadia Jebril/SR
4 av 4
Claudia-Gil-Cataldi,-Nor-Nafaa,-Maha-Melander,-Fatma-Sadek. Foto: Nadia Jebril/SR
Malmö

Kväll på Malmö C

"Människor möts, berättelser delas, sår plåstras om"
8:43 min

Malmö Centralstation har blivit en viktig ankomstplats för de nyanlända flyktingar som kommit till Skåne den senaste tiden. Därmed är stationen också en viktig mötesplats. Reporter Nadia Jebril var där under en kväll.  

Pendlare ska till och från jobb, längs med en glasvägg ligger det nyanlända flyktingar och sover.

På bänkarna sitter andra och väntar. Unga killar pratar högljutt i telefon. Barn busar.

Vid migrationsverkets bord pratas det om bussarna som tar folk till ankomstboendena - där de som just kommit till Sverige ska få landa innan de kan registrera sig.

Men det är långt från alla som följer med på Migrationsverkets bussar.

Det är därför det är så mycket folk kvar här på stationen, hela tiden.

- Det är lite blandade känslor, det är tragiskt. Vet inte vad jag ska säga, säger Veronica Rasmusson.

- Jag tror också att man nästan blir lite chockad, jag var inte beredd... Att det är så mycket människor, att det känns overkligt, säger Sara Carlstein.

De två vännerna ska bara säga hejdå innan den ena åker till Köpenhamn och den andra till Kristianstad.

Adla Jebara, har precis kommit hem från Grekland. Hon och en kollega bestämde sig för att de skulle hjälpa flyktingar på något sätt. De samlade ihop 70 första-hjälpen-kit, 100 par strumpor, 70 filtar, massa väskor och åkte - i fickan hade de 17000 kronor som de samlat ihop via swish på bara några dagar. Allting de hade med sig gick åt första dagen.

- Andra dagen, packade vi bilen full med vatten, bananer, barnblöjor, bindor... Vi åkte med bilen längs vägen som alla går och delade ut allt, säger Adla Jebara.

På Pressbyrån, är det konstant lång kö - Marita Zaar som är en av dom som står bakom kassan ikväll har fullt upp. Det köps mer cigaretter och kontantkort än någonsin och varje dag många frågor om vilka valutor som funkar, om man kan få ett glas vatten.

- Jag har jättemycket att göra. Man blir trött. Men det är så tråkigt det som händer, säger Marita Zaar.

Ove Edman och Neo Olsson från Nässjö är idag på Malmö central för att plocka upp Oves son som snart kommer med ett tåg från Norrköping. Dom är ett gäng fågelskådare som är på väg till Falsterbo. Så fort de kom in på stationen började de tänka på alla de problem som finns i världen.

-Man undrar ju vad som kommer att hända sen, säger Neo Olsson.

Utanför stationshuset sitter en familj och vilar. Det är två par och deras barn.

En av männen som inte vill uppge sitt namn, säger att de alla hör till en familj och kommer från Irak.

Resan till Sverige har tagit dem 34 dagar.

- Vi blev fängslade i Turkiet, de behandlade inte flyktingar på ett bra sätt.

Mannen berättar att resan har gått bra, förutom när de kom till Turkiet, där de blev satta i förvar i åtta dagar.

Han säger att det var den värsta tiden i deras liv. Han berättar att hela familjen, med barn fick dela cell med dömda brottslingar.

- Ja vi satt i fängelse i åtta dagar och de behandlade oss som hundar, säger hans sjuåriga dotter.

Nu är dom bara lättade över att vara bara ett land ifrån sitt slutmål - Finland.

- Det enda jag längtar efter just nu är att få ta en ordentlig dusch, varm mat, varm säng, säger hans fru.

Det bjuds på gratis mat i ett tält här.

Många av flyktingarna som kommer hit, har dåligt med pengar, och är tacksamma för det.

Det är ett gäng, som inte känner varandra sen tidigare, som tillsammans har har stått här i flera veckor och serverat mat som donerats av privatpersoner, och restauranger. Tusentals portioner mat och smörgåsar har langats ut.

Te och kaffe med. Nor Nafaa är en av de som har stått här, i skift, dygnet runt.

- Jag är här bara för att hjälpa dessa människor, för jag vet att de behöver hjälp. Jag känner att jag har en skyldighet att stå kvar här och göra det så länge det behövs.

Det är så här det är på Malmö Central just nu. Människor möts, berättelser delas.

Man får något att äta, sår plåstras om. Det går fort. Sen är det nya människor som kommer.

Majdi Ali är 14 år och kusinen Abdul Rahman Ali är 18 år.

De berättar att de precis har kommit till Malmö, efter att ha varit på resande fot i sjutton dagar.

Nu är de på väg till Norge. Dom kommer från Syrien, bodde i Yarmouk, det palestinska flyktinglägret i Damaskus.

- Du skulle se Yarmouk nu. Det finns ingenting kvar av området. Det är helt dött, berättar Majdi Ali.

- En stor del av varför jag är här, de andra som snackar om massinvandring - de ser inte ansiktena. De är individer, med namn och historier.

Wilma Pierre, Idun Owar och Hedda Metz som är 16 och 15 år gamla, och har hängt på stationen väldigt mycket i tre veckor nu. Dom hjälper nyanlända flyktingar att få rena kläder, hitta rätt tåg om de ska vidare, att komma på bussar till Migrationsverket...

- Jag har fått höra många gånger att jag bara är femton! Folk frågar vad jag gör här. Men jag har tiden och orken att hjälpa till, säger Idun Owar.

Ännu senare, står Claudia Gil Cataldi och brer mackor i mat-tältet.

Maten börjar sina. De frivilliga som serverar, väntar spänt på nästa leverans av varm mat som ska komma från en restaurang i Köpenhamn.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".