Edvard Persson lyfter på hatten för publiken. Foto: TT
Edvard Persson lyfter på hatten för publiken. Foto: TT
Kalle och tankefabriken

Skånska - ett sätt att förvirra upplänningar?

"Det mest typiskt skånska ordet är ”rullebör"
7:42 min

Ah, du din klydderöv, tau dina bedor i en rullebör o kör him. Ja, idag är det skånskan som står i fokus i Kalles tankefabrik.

Idag kommer jag att prata om språk, det enda språk jag behärskar någorlunda: skånska. Jag är ganska fascinerad av det här idiomet som du och jag – och väldigt många av våra lyssnare – har. Det är kanske inte det vackraste språket i världen, det är kanske inte det mest sofistikerade, men det är det jag råkar prata.

Skånskan, eller om man ska vara noga: sydsvenskan, för det gäller faktiskt också blekingskan och halländskan, utmärks egentligen av tre saker som är typiska: 1) man pratar med tungrots-r, 2) man pratar med diftonger, 3) man använder bindevokal.

Tungrots-r alltså, alla skåningar utom lundensare och Björn Ranelid har r-et längst bak i munhålan. Det blir lite råare än tungspets-r.

Diftonger är det här med att en vokal alltid blir två. Om jag säger ”mor” så blir det ju ”me-or”. Det är därför uppsvenskar som härmar skånska alltid säger ”Jau kaummer fraun Skaune”, de hör ju de där diftongerna på ett annat sätt än vi. Sen finns det vissa intressanta undantag här också: Susanna Dzamic, som ibland sänder det här programmet, pratar nästan utan diftonger. Hon har gått så långt att hon överkompenserar och använder inte ens diftonger i ord som har diftonger från början: ”Nu tar vi en pas och loggar in på Fesbook” säger hon.

Och bindevokal, slutligen, är det här med att man lägger till ett a eller ett e i sammansatta ord. ”Ostaskiva”. ”Kattakräk”. ”Kladdemaja”.

Sen finns det väl ytterligare några saker som utmärker skånskan, att man säger b istället för p – ”Abekatt” – eller d istället för t – ”sockerbeda” – eller i istället för e – ”o, nu har jag fått fittfläckar på böjsorna”. Men det där tycker jag man hör alltmer sällan, dialekter över huvud taget är ju på väg att tunnas ut. Jag pratar inte lika bred skånska som min mormor och hon pratade troligen inte lika bred skånska som sin mormor.

Men sen finns det ju också en massa ord och uttryck som är typiska för skånskan. När jag hänger med uppsvenska människor så ser de ibland ut som frågetecken. ”Va sa ru sa ru?” kanske de säger om jag tycker att ”nåt mög luktar räligt” eller jag berättar att nån ”blitt rent hied”.

Vissa ord har jag alltid tagit för givet är skånska. Tradigt till exempel. Men det har jag flera uppsvenska vänner som blivit nästan förnärmade när jag har sagt: ”Tradigt? Det säger man väl i hela landet?” Och så kanske det är. För mig låter det väldigt skånskt. ”Oh, jag har så tradigt!” Jag minns att jag träffade en gammal försupen kompis i Eslöv och frågade vad han gör nuförtiden. ”Äh, jag går här och tradar ihjäl mig!”

Och så kan man ju använda tradig för att skapa det typiskt skånska skällsordet – barn! Håll för öronen nu! – ”traderöv”. I analogi med de lika skånskklingande orden – barn! Fortsätt hålla för öronen! – ”gnälleröv” och ”klydderöv”.

Men om jag då alltid tagit tradigt för typiskt skånskt så finns det andra ord jag använder som uppsvenska bekanta hajat till inför. ”Härförleden”. Jag kan börja en mening ”jag träffade en kompis härförleden …” och så ser man ett gäng uppsvenskar sitta gapande och storögda: ”Va sa ru? Var träffade du honom nånstans?”

Mina uppsvenska kontakter menar att ”härförleden” bara är nåt man svänger sig med i Skåne. Jag tror inte det stämmer, jag tror snarare att det är gammelsvenska som hängt kvar här längre. Som ”häromsistens” eller ”häromdan” eller så. Men jag bara gissar vilt här.

Många har genom åren hävdat att det mest typiskt skånska ordet är ”rullebör”. Det finns väldigt ofta med när man vill understryka att nåt är typiskt skånskt. Eller fanns förr i alla fall. 1926 spelades en succérevy här borta på Hipp, där Edvard Persson gjorde en av sina första succéer. Och den revyn hette ”Med rullebör och tollabössa”. Tollabössa var en sorts leksakspistol med vilken man sköt tollor – alltså inte tollar – och med den här titeln ville man väl då understryka sin lokala förankring.

Och i en av Edvard Perssons många hittar – ”Jag e en liden påg från Skåne” – så sjunger han ju också:

Ja ä en liden påg från Skåne

ja ä född i Skånes måne

och där går ja gla och kör min rullebör

Och när jag för några veckor sen gav min syster en skottkärra i inflyttningspresent så uppstod genast en diskussion där alla skåningar var noga med att detta är en rullebör och inget annat, medan de få uppsvenskarna stod och såg frågande och lite rädda ut.

Och visst, rullebör sägs ju bara i Skåne, och det kan ju sägas vara ganska representativt för Skåne i det att det är ett jordbruksredskap och Skåne är ju en jordbruksbygd onekligen. Men det känns som om man skulle kunna hitta lite modernare begrepp som fortfarande kunde vara typiska representanter för skånskan. Har man några såna på lager så får man gärna mejla mig. Jag har, för att förvirra det hela, fortfarande mejladressen karl.lind@sverigesradio.se

Ja, detta var lite reflektioner kring det språk en del av oss pratar vare sig vi vill eller ej.

Och även om jag inte pratar lika bred skånska som min mormor, som nog inte pratade lika bred skånska som sin mormor, så är det ofrånkomligen skånska jag pratar. Och det gör man ju utan att tänka på det, men ibland i umgänge med uppsvenskar så blir man varse att vissa ord man brukar använda är typiskt skånska.

 

 

 

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".