En vit pudel.
En vit pudel. Foto: Martin Meissner/AP
Kalle och tankefabriken

Kalle har något att erkänna

"Jag har haft fel och nu ska jag rätta mig"
6:20 min

Idag är det bekännelsernas dag. Jag för mig själv till skranket där jag klär mig i säck och aska och biktar mina synder.

Jag vet inte exakt vad föregående mening egentligen betydde, men sammanfattningsvis: jag har haft fel och nu ska jag rätta mig.

Inte mindre än två gånger förra veckan så spred jag faktafel här i Sveriges Radio – och min absolut enda ursäkt är att jag handlade i god tro.

Det händer att man kommer över ett stycke information som man bara sväljer. Man tar liksom för givet att det där stämmer, kanske för att man vill att det ska stämma. Eller för att man inte vet hur man källgranskar. Eller för att man är trött eller oförsiktig eller bara lite dum i huvet.

Hursomhelst: förra veckan påstod jag olika saker som jag sen har fått motbevisade. Och jag vill nu försöka göra rätt av orätt.

I onsdags pratade jag om gemensamhetsbadandet i Mölle, där män och kvinnor alltså badade tillsammans! I samma hav! För sisådär hundratio år sen.

Jag utgick från en tidningsartikel som jag hittat på nätet och som såg ut att vara fotostatkopierad ur nån tidning från år 1906.

Nu har jag fått reda på att den där artikeln med all säkerhet har skrivits mycket senare. Det finns flera saker som tyder på det, bland annat att artikeln var modernt stavad. Det vill säga att ”v” stavades just V och inte ”hv” eller ”fv” som man har sett i gamla texter att det stavas.

1906 var faktiskt året då man klubbade igenom en stor stavningsreform i Sverige, då man valde bort alla dessa hv och fv till förmån för v. Men det tog längre tid än så innan den faktiskt slog igenom. Det tycker ju vi är konstigt nu: varför fortsatte ni att stava ”hv” och ”fv” när det inte uttalas så? Men de flesta hade ju blivit väldigt störda om vi plötsligt skulle börja stava ”djungel” och ”ljung” och ”vagnshjul” som de faktiskt låter.

Mannen som initierade den här stavningsreformen hette för övrigt Fridtjuv Berg, vilket jag tycker är lustigt. Han förenklade alla andra ord, men fortsatte att stava sitt eget namn det helt orimliga Fridtjuv.

Hursomhelst: artikeln om det skandalösa gemensamhetsbadandet i Mölle är inte från 1906. Någon har skrivit den långt senare, oklart varför, och lagt upp den på nätet av lika oklar anledning. Det kan möjligen vara för att skapa uppmärksamhet kring romanen ”Mölle by the sea” som kom förra året, en väldigt festlig liten mordhistoria i 1910-talsmiljö. Skriven av författaren Mr G, som jag vågar gissa är en pseudonym.

Nu var det kanske ingen katastrof att jag trodde att den här artikeln var från 1906. Det är trots allt fakta att Mölle betraktades som ett syndens näste i början av 1900-talet därför att män och kvinnor badade i havet tillsammans – iförda baddräkt så klart, men fortfarande tillsammans. Men det är förargligt att jag läst ur en artikel i tron att den var autentisk.

Men ännu mer förargligt är att jag i tisdags påstod saker om uttrycket ”hymens band”. Det är ett gammalt uttryck för att gifta sig – att knyta hymens band – och en gång slog jag upp vad hymen betydde och det visade sig då betyda mödomshinna. Jag tog då för givet att uttrycket syftade på att kvinnor på nåt vis gav bort sin jungfrudom i samband med giftermål. Och jag tyckte uttrycket var talande för hur man sett på kvinnor och äktenskap för inte så längesen i Sverige.

Men nu har jag fått veta att uttrycket ”knyta hymens band” faktiskt inte syftar på mödomshinnan, eller slidkransen som det kallas numera. Hymen råkade också vara namnet på bröllopsguden i den grekiska mytologin. Hymen eller Hymenaios. Och att man knyter en bröllopsguds band under en vigselakt är så klart inte särskilt anmärkningsvärt.

Jag hade alltså fått detta om bakfoten och ännu värre, spridit dessa bakfotade påståenden vidare. Till mitt försvar kan jag möjligen säga att jag inte var frisk. Men det var jag så det är ett väldigt dåligt försvar. Jag slarvade med faktakollen och det ber jag om ursäkt för.

Sen kan jag lite parentetiskt lägga till att ”hymen”, mödomshinnan, faktiskt fick sitt grekiska namn efter den här bröllopsguden. Det var ju då nånting som kvinnor förväntades bära runt på till själva bröllopsnatten. Så lite rester från en annan sorts tänkande finns det fortfarande i de där orden.

Så! Det var det! Nu ska jag försöka att aldrig mer göra eller säga eller tänka fel.

 

 

 

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".