Ett SAS plan lyfter från Köpenhamns flygplats, Kastrup. Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT
Kalle och tankefabriken

Säkerhet och sånt på flygresor

"Det är ju nåt väldigt komiskt över flygets säkerhetstänkande"
6:03 min

Kalle har varit ute och flugit igen. Idag är han lätt förundrad över vad som egentligen gäller under flygresan och varför.

Sen vi sågs sist har jag varit ute och flugit. Jag har varit i Piteå. Eller Pite. Eller Pit, som de riktigt effektiva norrbottningarna säger. De vill prata så lite som möjligt.

Jag tänkte jag skulle vidga mina vyer så då for jag till Piteå. Och nu är vyerna vidgade. Nu vet jag att 21 grader minus är kallt. Innan hade jag det bara på känn.

Det är ju en liten bit till Norrbotten – gott och väl 150 mil nånting. Hade jag åkt lika långt på andra hållet hade jag hamnat nånstans i Frankrike. Där tror jag att det är varmare. Med facit i hand så for jag på fel håll.

Jag fick alltså flyga upp dit. Hade jag tagit tåg så hade jag ju varit framme först när jag skulle vara hemma.

Och då är ju det här med att flyga – jag har nog pratat om det här någon gång tidigare – men det är ju nåt väldigt komiskt över flygets säkerhetstänkande.

Jag ifrågasätter inte att det finns fog för säkerhet. Man tar sig upp till 10 000 meters höjd – det är klart att det inte kan vara helt ofarligt. Jag ifrågasätter egentligen ingenting, jag ställer mig bara något undrande.

Det är ju vissa saker som är så extremt viktiga för flygpersonalen: att stolarna är uppfällda vid start och landning, att borden är uppfällda, att man har bälte på, att man inte har på sin dator – sin mobil kan man ha på, på flygplansläge. Datorn kan du inte ha på.

Och det är inte bara viktigt att man inte har datorn på, man får heller inte ha den i knäet. Det kom en flygvärdinna och sa till mig när vi skulle lyfta. Så då lade jag datorn under stolen snett framför mig. Eftersom jag är hyfsat lång så sitter jag med knäna uppe vid öronen i en flygstol så det är svårt att knögla ner något under stolen framför mig utan att få diskbråck.

Men då kom flygvärdinnan rusande och sa att jag absolut inte fick ha datorn under stolen snett framför mig. Jag måste absolut ha den under stolen rakt framför mig.

Det var oerhört viktigt, extremt viktigt, livsavgörande. Jag fick en känsla av att det inte skulle gå att lyfta planet om jag hade datorn under stolen snett framför mig.

Nu var det alltså tomt på stolen bredvid mig. Så många är det inte som vill flyga norrut under vinterhalvåret. Men om det hade suttit nån bredvid mig så hade ju den människan fått ha sin dator framför sig, alltså under den stol där jag absolut inte fick ha min dator.

Men det var alltså sjukt viktigt att jag inte hade datorn där. Troligen hade det nåt med balans att göra. Troligen skulle hela planet kantra om min ett kilo tunga dator inte låg rakt framför mig.

Sen kom vi upp i luften och då är det ju helt okej att man har datorn i knäet och sen skulle vi då landa och då fällde jag ihop min dator och eftersom jag inte hunnit bli mindre och sitta bättre under flygturen så krävdes det fortfarande en del akrobatik om jag skulle lägga datorn under stolen framför mig. Så jag lade den under stolen snett framför mig. Jag kunde inte få in i min tjocka feta dumskalle hur gränslöst jätteviktigt det var att datorn inte låg där.

Det tog cirka en sekund innan en flygvärdinna dök upp och demonstrativt slet upp min dator från platsen under sätet snett framför mig och lade upp den i bagageutrymmet ovanför oss.

Det var kanske lite barnsligt av mig att lägga datorn där jag visste att det var strängeligen förbjudet att lägga någon dator, men jag var lite nyfiken på om det här verkligen var så viktigt för dem eller om det var en regel som den första flygvärdinnan bara improviserade ihop.

Men det var det alltså inte. Alla flygvärdinnorna var rörande överens om att det här var superviktigt.

Och det här är inte en så stor sak för mig som det kan låta, jag är bara fascinerad av hur de där reglerna kommer till.

Jag får ett intryck av att en sån där regel bara är en nyck, ett infall. De har haft ett brainstormingmöte där uppdraget har varit att få ihop tio superviktiga regler. Och efter att de bara kommit fram till sju-åtta stycken, sådana där som ”ha bältet på” och ”slå inte stewarden” och annat som känns självklart, så var det väl nära lunch och alla var hungriga och så kom nån på ”men kan vi inte förbjuda folk att ha datorn under sätet snett framför sig?” ”Bra Bengtsson! Den regeln kör vi på! Nu är det lunch!” sa väl ordföranden och sen är det aldrig någon som har ifrågasatt varför det där var så gräsligt viktigt.

Men de hade lika gärna kunnat införa vilka regler som helst: ”Man får absolut inte ha röd mössa på sig i planet! Gröna och blåa mössor går bra, men röda måste placeras i bagageutrymmet eller helst checkas in.” Eller: ”Man får absolut inte lyssna på country på Spotify i sin mobil. Allas Spotifylistor måste rensas från all country, och det gäller även när rocksångare bara flirtar lite med countrygenren.”

Jag ifrågasätter inte det här. Jag tuggar i mig. Jag låter dem flytta min dator. Det är ingen mänsklig rättighet att få flyga. Det är de som bestämmer. Hade de bestämt att man måste ha pingelmössa och snabelskor och en skylt där det står ”Jag är en byidiot” så hade det väl bara varit att göra det.

Men hade det varit så att planet jag satt på störtat så inte ens då hade jag gått med på att det berodde på att min dator låg tre decimeter åt fel håll på golvet.

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".