Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

Hur blir man av med alla reklammejl egentligen?

Publicerat tisdag 1 mars 2016 kl 07.31
"Igår slog det mig plötsligt: man kanske kan avbeställa de där mejlen?"
(6:05 min)
Mobilen slängs i papperskorgen
Foto: Örjan Holmberg/SverigesRadio

Kalle retar sig på nyhetsbrev - eller spammejl - som det aldrig tyckas gå att bli kvitt.

Idag ska jag prata om en sak som retar mig. Jag brukar ju annars bara pratar om hur mycket jag älskar allt omkring mig och hur lätt och smidigt jag tycker att allt i samhället är, men idag tänkte jag göra ett undantag och vara lite gnällig.

Jag har ett mejlkonto. Det är kopplat till mobilen. Då och då plingar det till i mobilen och så sitter det en liten siffra bredvid mejlappen. En etta till exempel. Då blir jag glad. ”Oh, det är nån som har tänkt på mig! Kan det vara nån kompis som har skickat mig ett litet meddelande? Kan det vara nån potentiell arbetsgivare som vill ge mig en halv miljon för två timmars arbete?”

Det är det aldrig. Nio gånger av nio är det reklammejl. Så kallad spam. Eller som de själva kallar det: nyhetsbrev. Det är alltså mejl från sajter som säljer böcker där jag en gång tvingats lämna min e-postadress för att kunna köpa en bok. Mejl från sajter som distribuerar hotellrum där jag en gång har bokat ett rum. Mejl från flygbolag och tågbolag och andra bolag jag någon gång anlitat och gett min e-post till och som därför lyckas pressa sig igenom mitt spamfilter.

Och dessutom mejl från ett bolag som säljer medel mot skamliga sjukdomar. Förstår inte alls hur de kan ha fått min e-post. Det måste ha varit nån som lånat min e-post nån gång när de beställt nåt.

Hursomhelst: det här är ett otyg och ett oskick och ett omak för mig, som dels måste konstatera att jag inte har några kompisar idag heller, dels måste hålla på och radera en massa information som jag aldrig frågat efter.

Igår slog det mig plötsligt: man kanske kan avbeställa de där mejlen? Det kunde man. Om man skrollar allra längst ner på sidan och sen tar på sig farfars gamla lupp så kan man läsa med små minibokstäver i punkt 2: ”Avbeställ prenumeration.” Eller ”unsubscribe”, som det gärna står trots att mejlet är svenskt, antagligen för att de vet att många av oss är lite osäkra på vad unsubscribe betyder.

Och så började jag ett metodiskt arbete för att säga upp de här mejlen. De flesta av de här firmorna och bolagen skickar flera mejl om dagen så ungefär en gång i halvtimmen kunde jag gå in, öppna mina ovälkomna mejl, skrolla ner, plocka fram farfars gamla lupp, hitta ”unsubscribe”-raden och klicka på den.

Då har de här bolagen olika metoder för att det inte ska vara hur enkelt som helst att säga upp en mejlprenumeration som man aldrig bett om. Ett stort elbolag till exempel, jag nämner inga namn, men ett gigantiskt elbolag, de hade dolt den här ”unsubscribe”-länken i mejlet. Jag gissar att det är deras lagliga skyldighet att erbjuda alternativet att avstå från en mejlprenumeration, men det är inte deras lagliga skyldighet att göra det lättillgängligt.

Efter att man klickat upp mejlet från det här gigantiska elbolaget så måste man först skrolla jättelångt och ta del av deras erbjudanden på köksmaskiner och kombiskåp, och så står det längst nere med små minibokstäver: ”Det här meddelandet är ofullständigt.” Och så med lika minimala minibokstäver: ”Klicka här för att läsa hela meddelandet”. Och så klickar man där, förutsatt att man lyckas pricka med pekaren, och då får man upp resten av mejlet som man måste skrolla ner för att till slut hitta ”unsubscribe”-länken.

En sajt som säljer böcker hade en ännu mer raffinerad metod. De har nämligen sett till att varje underavdelning på deras sajt har sin egen mejlprenumerationstjänst. Efter att jag unsubsrajbat den här sajten trodde jag att jag var kvitt mejl från dem. Men nej – jag hade bara unsubscrajbat reklammejl om skönlitteratur. En kvart senare fick jag ett reklammejl om biografier som jag fick unsubsrajba separat. Och ytterligare en halvtimme senare fick jag ett reklammejl om kokböcker som jag också fick unsubsracjba.

De flesta av sajterna kräver nån form av motivering till varför man inte längre vill få deras ovidkommande och ointressanta reklam till sin mejlbox. Man måste klicka i en ruta där man ger ett av några olika alternativ till varför man inte längre vill att ens mejlbox ska kloggas igen av deras meddelanden.

Alternativen kan vara: ”Jag har inte bett om att få mejl från början” eller ”Jag har bytt e-postadress”. Jag letade förgäves efter alternativet ”Jag blir alldeles bindgalen av att ni öser denna mängd skit över mig och om ni inte slutar så kommer jag att slå pannan blodig mot datorskärmen”. Så jag klickade i ”Jag har inte bett om att få mejl från pannan”. Och sen jag klickat i det så var jag tvungen att klicka på ”Bekräfta avföljningen”. Och sen dök det upp en liten snyfttext: ”Vi är mycket ledsna för att du inte längre vill prenumerera på våra nyhetsbrev.”

Och då höll jag på att bli blödig och tänkte att jag kanske ska be om att få dem tillbaka.

Så. Det var dagens gnäll. Imorgon kommer jag återigen att berätta om hur underbart allting är och hur väl allting fungerar i mitt liv. Tack för mig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".