Suzanne Osten
Suzanne Osten. Foto: Cecilia Ekman/Sveriges Radio
Malmö

Regissör: Barn fattar vad som är rätt och fel

"Det finns mycket menlös skit för barn"
3:28 min

Regissören och filmpedagogen Suzanne Osten tycker att vi är för mesiga när det kommer till vad vi tycker att våra barn borde få se på film.

Ikväll hålls publiksamtal på den internationella barn och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö om barn och film.

Suzanne Osten är barnfilmsambassadör och i veckan blev hennes nya film Flickan, mamman och demonerna klassad som barnförbjuden enligt statens medieråd.

– Pedagogik är inbyggt i en bra berättelse. En bra saga har element som gör att den signalerar hopp om mänskligheten, säger hon när jag frågar om barnfilmer alltid måste vara pedagogiska och inte bara kan få vara roliga och underhållande.

– Men det finns väldigt mycket menlös skit för barn, när ekonomin får styra och då får man menlösa typiska barnfilmer för man är rädd att det inte ska passa den breda publiken.

Svek mot barnen

Suzanne är aktuell med filmen Flickan, mamman och demonerna och nyligen blossade en debatt upp när filmen, som handlar om en flicka med en mamma som är psykiskt sjuk, fick 15-års gräns. Filmen riktar sig, enligt Suzanne till betydligt yngre barn och hävdar att det är ett svek mot de barn som växer upp med svåra familjeförhållanden, medan statens medieråd anser att filmen kan skada och oroa barn.

– Jag är kritisk mot ett sådant här utslag där man sätter 15-årsgräns på min film, men samtidigt är filmer som Hunger Games, Star Wars och Cirkeln barntillåtna.

Suzanne Osten, som tänker överklaga beslutet, tycker att det är konstigt att filmen fick 15-års gräns eftersom trailern till filmen fick en 11-årsgräns. I beslutet så tog man bland annat upp självmord som exempel på saker som kan vara skadligt för barn att se.

– Filmen En man som heter Ove har bland annat också självmordsscener men den filmen blev barntillåten, så det är ju konstigt att inte min blev det.

Viktigt att barn och föräldrar pratar

Suzanne berättar att mycket utav inspirationen kommer ifrån egna berättelser från barn som har varit med i situationer där ena föräldern försökt ta livet av sig och att inte kunna berätta om det för sin publik är att svika det uppdrag hon tycker att hon har.

– Jag skulle aldrig rekommendera en förälder att bara sätta på en film och sen lämna dem där, det måste finnas en dialog mellan barn och föräldrar. Jag tror att föräldrar är oroliga för att inte ha kontroll.

Barn kan mer än vi tror

Hon tror att barn har förmågan att se vad som är rätt och fel när de tittar på film och att man inte behöver oroa sig för att barn ska bli för rädda eller att de ska agera likadant som karaktärer i filmer och sen behöver man inte bli så orolig över att barn blir rädda eller får mardrömmar.

– Jag känner ingen som inte har mardrömmar. Det är ett skapande som alla har.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".