Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Kronåsens industriområde med kraftig rökutveckling som följd.
(Publicerat idag kl 15.48)
Skåne

"Clownhysterin på många sätt en vandringssägen"

Publicerat fredag 14 oktober 2016 kl 15.12
Jack Werner: "Jag tycker inte man ska förtiga storyn"
(4:07 min)
Frilansjournalisten Jack Werner.
Frilansjournalisten Jack Werner. Foto: Karl Gabor

Clowner som skrämmer folk sprider sig som en löpeld på sociala medier. Journalisten Jack Werner, specialiserad på nätfenomen, tycker att det är viktigt att prata om rädslan. Men att vi ska tänka på att vara källkritiska.

Nätfenomenet med clowner som skrämmer folk började i USA, och sprider sig som en löpeld på sociala medier. 

I Svedala har barn varit rädda för att gå till skolan, efter att några barn och en lärare ska ha sett en person utklädd till en clown utanför skolan.

Och Skånepolisen har fått in flera samtal det senaste dygnet om personer som, utklädda till clowner, ska ha hotat och ofredat folk.

Frilansjournalisten Jack Werner har specialiserat sig på virala fenomen, alltså saker som sprids på sociala medier.
Han menar att att upphovet till clownskräcken inte är så underligt som en kan tro.

– Någon ska på maskerad och har klätt ut sig till clown och går på gatan, någon rapporterar om det på sociala medier, det sprids vidare, det hamnar i tidningen, någon läser i tidningen och upptäcker att det går att få mycket uppmärksamhet om man klär ut sig till clown. Sen kan det här få en slags lavineffekt.

Att det är just clowner, och inte något annat som sprids på detta vis, förklarar Jack Werner såhär:

Vi känner till clownen, vi kan förstå varför det är läskigt. Vi känner igen det från skräckfilmer, från Stephen Kings "Det". Det är enkelt att bygga en story där. Och det är väldigt lockande för många medier, att få bygga upp den här nya sociala medier-crazen.

I clownhysterin tycker Jack Werner sig se det som av folklorister kallas FOAF, friend of a friend (en kompis kompis).

– Det är mycket andrahandsuppgifter, väldigt många säger att någon annan såg en clown.  FOAF är en källhänvisning som är vanligt förekommande när det gäller vandringssägner, något som detta ju på många sätt är.

Men hur ska vi då tänka med källgranskningen, hur ska vi förhålla oss till det här?

Jag tycker vi kan se clownhysterin som en intressant berättelse. Och att vi inte ska utgå från att den automatiskt är sann. Man behöver nog inte vara rädd för mördarclowner. Det man kan fundera på är, berättar människor från ett förstahandsperspektiv?

Men Jack Werner tycker ändå att det är viktigt att prata om rädslan.

– Jag tycker inte man ska förtiga storyn. Jag tror den kan hjälpa oss att upptäcka intressanta saker hos oss själva. Den säger något om oss att vi sprider clownberättelser. Och då tycker jag det är synd att missa tillfället att analysera vad det säger.

Vad clownen symboliserar kan vara väldigt olika för olika personer. Som exempel ger Jack Werner ett inlägg på en amerikansk blogg som han läste nyligen.

– Det handlade om en människa med stort vitt hår, som gör skrämmande utfall och pratar väldigt högt. Det vill säga beskrev en clown, och sedan ställdes den retoriska frågan: var känner vi igen det från? Skribenten påstod att det fanns en parallell till Trumps framväxt i USA. Det tycker jag är intressant.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".