Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Malmö

Grov och fin Lakmé på Malmö Opera

Publicerat söndag 8 oktober 2017 kl 14.35
Per Feltzin: Moskalenko har höjd, säkerhet, lätthet, kärna och elegans.
3:06 min
Brahminen Nilakantha tvingar Lakmé att sjunga (klockarian), för att locka fram Gérald
Brahminen Nilakantha tvingar Lakmé att sjunga (klockarian), för att locka fram Gérald Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio.

En kärleksaffär mellan en västerländsk officer och en ung asiatisk flicka. Det kunde vara Madame Butterfly men den här operan skrevs 20 år tidigare och handlar om en brittisk officer och en indisk prinsessa. På Malmö opera spelar man Leo Delibes Lakmé.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Lakmé (från 1883) 
Musik: Léo Delibes
Regi: Nicola Raab
Dirigent: Philippe Auguin/Magnus Fryklund
Scenografi: Anne Marie Legenstein
Medverkande: Svetlana Moskalenko/Beate Ritter, Leonardo Ferrando, Taras Shtonda och Matilda Paulsson m fl. 
Speltid: tom 12 november 2017

Ni har garanterat hört det mest kända stycket.

Blomsterduetten, en av världens finaste, alla kategorier. En hinduistisk brahmindotter, Lakmé, och hennes tjänare sjunger.

Det är alltså en i raden av manliga europeiska blickar på Asien och kvinnorna där, kvinnor som tillsammans med naturtillgångar av olika slag kunde användas för europeisk vinning. Men här finns också en fransk gliring mot England. Fransmannen Delibes framställde engelsmännen i Indien som etnocentriska idioter.

Det är i den världen som Gerald och Lakmé handlöst faller för varandra och trotsar alla regler. En Romeo och Julia historia enkelt uttryckt. Åtrå utan sammanhang, kärlek utan att se konsekvenserna. Hon varnar honom men han svarar inte och hon dras tragiskt med trots att hon är den kloka av de två.

Det är en lyrisk berättelse mer än politisk och det har dirigenten Philippe Auguin tagit fasta på. Det är långsamt skimrande men det stöter också mot den brutala scenografin och den väldigt enkla regin som Anne Marie Legenstein och Nicola Raab gjort. Grundscenografin är nutida betongkolosser varvat med gråa plåtjalusier. På dem projiceras då och då underbara färgrika blommor som gestaltar de känslor som sångarna har. Det betyder underbart och brutalt om vartannat. En märklig bild att kommunicera ut till publiken.

Men sången. Ukrainska basen Taras Shtonda, tenoren Leonardo Ferrando från Uruguay och i synnerhet ryska sopranen Svetlana Moskalenko. Hon har höjd, säkerhet, lätthet, kärna och elegans. 

Det sceniska är grovt och det musikaliska fint, men ändå är jag glad över att få se den här operan där den senaste uppsättningen hade premiär 1916 i Stockholm. Det är ett standardverk.

Och att få höra blomsterduetten i sitt rätta dramatiska sammanhang är bara det värt hela kvällen.

Sveriges Radios Opera i P2 sände direkt och ljudet går att lyssna på under 30 dagar.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".