Tove Hovold, specialistläkare i psykiatrin
1 av 3
Tove Hovold, specialistläkare i psykiatrin, tycker inte att hon påverakas av att e-journaler används Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio.
Annika Widerberg, handkirurg
2 av 3
Annika Widerberg, handkirurg, väljer att se e-journalerna som en möjlighet. Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio.
Hans Wingstrand, ortoped
3 av 3
Hans Wingstrand, ortoped, ser risker med e-journalerna. Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio.
Skånsk sjukvård

Läkare oeniga om e-journaler

Läkare: Vill inte skrämma patienten vid vag misstanke
5:27 min

En studie vid Lunds universitet visar att vårdpersonal påverkas av att patienterna numera kan läsa sina journaler via nätet. P4 Malmöhus har pratat med tre skånska läkare som tycker olika.

Runt 20 procent av de anställda i Region Skåne som svarat på en enkät uppger att de är mindre uppriktiga i dokumentationen nu.

Tove Hovold, som är specialistläkare i psykiatri och biträdande verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i Kristianstad, tycker inte att hon påverkats.

– Jag tänker att patienterna alltid har haft möjlighet att läsa sin journal, även om det har skett på annat sätt än med direktåtkomst elektroniskt. Hur jag dokumenterar har inte ändrat sig alls egentligen, säger hon.

Tove Hovold var med i arbetet, när e-journaler skulle införas i den skånska psykiatrin. Just läkare och psykologer inom psykiatrin är de som i störst utsträckning uppger att de blivit mindre uppriktiga i sin dokumentation. Tove Hovold gissar att en del tror att vissa uppgifter kan skada patienten.

– Inom psykiatrin är psykisk status ett viktigt verktyg för oss. Ska man beskriva det på ett respektfullt sätt, så är det klart att man måste tänka på hur man uttrycker sig. Jag hoppas och tror att de flesta redan gör det, och har man inte gjort det tidigare, så är det hög tid att man gör det nu, säger hon.

Hans Wingstrand är ortoped på Capio specialisthuset i Eslöv. Han har tidigare jobbat i många år på ortopeden på Skånes universitetssjukhus i Lund och är även seniorprofessor vid Lunds universitet. Han ser risker med e-journalen.

– Jag tycker att risken är att man inte riktigt kan uttrycka sig så som man skulle vilja göra, säger han.

Hans Wingstrand anser att läkarna måste ha möjlighet att spekulera i alternativa diagnoser, utredningsvägar och behandlingsformer i journalen.

– Det är ett problem om patienten då omedelbart kan sitta hemma och läsa att jag till exempel har en liten, vag misstanke om någon elakartad åkomma, som jag kanske inte vill skrämma upp patienten med vid ett första besök. Det skapar oro hos patienten att inte omedelbart kunna diskutera det här med mig, säger han.

Vad kan det få för konsekvenser om du kanske formulerar om dig?

– Risken är i dag, inte minst när vi har en sådan brist på patient-läkarkontinuitet, att om jag inte kan formulera ner mina differentialdiagnostiska misstankar och förslag till olika utredningsvägar, så kanske det missas vid nästa besök, då en annan kollega ser patienten och läser journalen.

Hans Wingstrand tror att många inte är medvetna om vad det finns för uppgifter i en journal.

– Den innehåller uppgifter om sociala förhållanden, familjeförhållanden, problem hos anhöriga, så det finns väldigt mycket känsliga uppgifter, där man kanske riskerar en viss självcensur hos mina läkarkollegor, säger han.

Annika Widerberg, som är handkirurg på Skånes universitetssjukhus i Malmö och chefläkare i Skånevård Sund, ser i stället e-journalen som en möjlighet.

– Till en början var jag lite skeptisk, men efterhand insåg jag att jag kunde ha nytta av den. Successivt har jag börjat använda mig av journalen för att kommunicera med mina patienter. Det är också ett sätt för patienten att följa upp resultatet av en undersökning, för då kan jag gå in och skriva i journalen, säger hon.

I undersökningen vid Lunds universitet har vårdpersonalen också fått frågan om e-journalen påverkar risken för att bli utsatt för hot och våld. Specialistläkaren Tove Hovold säger att hon själv funderat på risken när hon jobbar på den psykiatriska akutmottagningen.

– Har det varit ett möte, där man nekat en patient eller anhörig det som de önskar, och man direkt kan titta vad det var för doktor som nekade mig det här, så kan det kännas olustigt. Rädslan är egentligen ganska ospecifik. Jag vet egentligen inte vad jag tänker skulle hända, säger hon.

Forskarna som gjort studien drar slutsatsen att vårdpersonalen kan behöva mer stöd kring journalskrivning, och det kan både Tove Hovold och Annika Widerberg hålla med om.

– Det är nog inte så dumt, för jag tror inte vi arbetar så aktivt med hur vi dokumenterar och vilket språk vi använder och vad som är lämpligt, utan vi går på det som vi lärde oss för längesedan, säger Annika Widerberg.

– Jag tror att man behöver föra diskussioner i de olika verksamheterna och personalgrupperna kring hur vi journalför. Man kan titta på exempel och bolla med varandra hur vi gör i situationer, där det känns svårt. Det finns all anledning att prata mer om det, så att det ska bli så bra som möjligt, säger Tove Hovold.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".