Två anonyma personer sitter på varsin stol i ett mörklagt rum
"Senare hittade man sammanhang där man inte sågs som psykiskt sjuk", säger Kristian Hansson. Foto: Cleis Nordfjell/TT
Skåne

Hoppfull uppföljning av självskadepatienter

3:50 min

Patienter som vårdats för allvarligt självskadebeteende i ungdomen får det ofta bättre senare i livet. Det visar en undersökning som gjorts med personer som vårdats i den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö.

– Det finns en bred spridning av hur man har det i dag, men generellt kan man säga att man har gjort om de upplevelser och erfarenheter man har av att ha varit i ständig kontakt med psykiatrin till något konstruktivt. Man försöker hjälpa till att förbättra vården, samhället och på olika sätt bidra till olika positiva saker, säger psykologen Kristian Hansson, som ligger bakom studien.

När han jobbade som psykolog på barn- och ungdomspsykiatrins akutmottagning i Malmö, följde han upp de patienter som vårdats i BUP:s slutenvård i Malmö år 1999.

Man kan hjälpa dem att stärka självbilden och hjälpa dem att stärka det friska.

Sammanlagt handlade det om 43 patienter, och av dem var det tolv som skadat sig själva inne på avdelningen så kraftigt att det började blöda. Sju av dem lyckades forskarna få tag på, och studien bygger på djupintervjuer med personerna 15 år efter att de vårdats inneliggande på BUP.

Kristian Hansson menar att det är vanligt att unga skadar sig själva – uppskattningsvis handlar det om mellan 10 och 30 procent av alla unga. Bland dem som har kontakt med psykiatrin har ungefär hälften skadat sig under det senaste halvåret.

Fokus i intervjuerna med personerna som vårdats för självskadebeteende har legat på deras relationer, och Kristian Hansson tycker att man kan beskriva det som en hoppfull uppföljning av patientgruppen.

– Många hade ganska knaggliga relationer till föräldrar och vänner. Sedan hittade man sammanhang där man inte sågs som psykiskt sjuk eller inte identifierade sig som en väldigt störd patient, utan att man faktiskt var så mycket annat också. Man var en bra vän, var betydelsefull för vänner och man tog hand om djur. Man hade ett sammanhang där man betydde något utanför psykiatrin, säger han.

Alla intervjuade beskrev att de i dag har betydelsefulla relationer, även om de ibland är få, och ingen uppgav att de skadade sig själv i dag.

Vad det gäller den psykiatriska behandlingen som patienterna fått, så var en långvarig relation med en eller få personer inom vården viktig. Viktigt var också att det fanns sammanhang, där det friska i patienten fick utrymme.

Sedan hittade man sammanhang där man inte sågs som psykiskt sjuk eller inte identifierade sig som en väldigt störd patient.

Kristian Hansson drar några slutsatser kring vad vården kan lära av undersökningen men påpekar samtidigt att de bygger på få personers erfarenheter.

– Det skulle kunna ha implikationer för hur man inreder en psykiatrisk avdelning. Man måste också skapa tillfällen, där patienter som har risk att stanna länge i sluten psykiatrisk vård får utrymme för kreativ verksamhet, eller att man ser till att komma utanför avdelningen. Man kan hjälpa dem att stärka självbilden och hjälpa dem att stärka det friska.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista