Mahmoud ett nytt sverige
1 av 2
Mahmoud börjar tappa hoppet två år efter att han sökte asyl Foto: Madeleine Fritsch Lärka/Sveriges Radio
Mahmoud ett nytt sverige
2 av 2
Mahmoud har en rejält lunta papper från olika myndigheter. Foto: Madeleine Fritsch Lärka/Sveriges Radio.
Ett nytt Sverige

Hopplösheten smyger sig på för Mahmoud

"Jag säger att vi snart ska ses, fast jag vet att det bara är tomma ord"
4:24 min

Mahmud Bakhshi igen är en av två ensamkommande ungdomar P4 Malmöhus följer i vardagen. Efter två år väntar han fortfarande på besked om vad som ska hända med hans liv.

I några blå plastkassar i en garderob har Mahmud Bakhshi allt han äger.
Jag är och hälsar på i den lägenhet Mahmud bor i för tillfället.

Det senaste året, sedan han fyllde 18 år, har han fått flytta runt på ett tiotal olika ställen för att kunna stanna kvar i Malmö där han har sin skola, sin fotboll och sina kompisar. Annars skulle han hamnat på ett asylboende för vuxna i någon annanstans.

Vi slår oss ner i soffan i vardagsrummet och bläddrar i alla de papper och dokument som han samlat på sig.

– Det här är inga roliga papper. Alla blanketter och beslut från Migrationsverket. Jag orkar nästan inte se dem, säger han sammanbitet.

Mahmud kom till Sverige för två år sen, hösten 2015. I två år har han väntat och väntar fortfarande på besked om vad som ska hända med hans liv.

För ett år sen fick han beslutet att han skulle utvisas till Afghanistan. Beslutet överklagades och strax före sommaren kallades han till Migrationsdomstolen där han fick en sista chans att berätta varför han flytt i hopp om att beslutet av utvisa honom skulle rivas upp.

Idag, snart ett halvår efter mötet, har han fortfarande inte fått något svar. Nu börjar hoppet svika.

– Jag pratade med min advokat och hon sa att jag nog får avslag från Migrationsdomstolen men att jag kanske kan få ett tillfälligt uppehållstillstånd, säger Mahmoud.  

Hur känns det?

– Jag väntat så länge... Jag orkar inte tänka på det. De tror inte på mig men jag vet att jag inte kan återvända till mitt hemland.

Mahmud bjuder på kaffe i det lilla köket. I den här lägenheten har han bott som inneboende i snart två månader. En madrass står lutad mot väggen bakom soffan som han sover på och det lilla han äger finns i påsarna i garderoben. Mest kläder men också några få personliga saker. Saker från tiden då han bodde med sin mormor och sin lillebror i Iran - innan flykten till Sverige.

– Jag har en ring som jag fått av min mormor och några andra saker. Saker som är minnen för mig som jag alltid har med mig. säger Mahmoud.  

Han tar fram sin mobil och visar ett foto på sin lillebror.

– Den här bilden tittar jag ofta på, säger Mahmoud.  

Jag frågar om hans bror och hans mormor är oroliga för honom. Han skakar på huvudet.

– Jag berättar inte vad som händer och hur jag har det. De har sina egna problem. Jag vill inte att de ska oroa sig så jag berättar inte allt. Säger att vi snart ska ses, fast jag vet att det bara är tomma ord.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".