Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Vaslav Nijinskij - en snabb kronologi

Publicerat fredag 29 oktober 2004 kl 14.19
Nijinskij i "Le Dieu Bleu", ballett av Fokine, 1912 (Foto: Bibliothèque-Musée de l'Opéra/Wikimedia Commons)

av Marie Jansson

1889 Vaslav Nijinskij föds 12 mars i Kiev.

1898 provar den lille Vaslav in på den Kejserliga Balettskolan i St. Petersburg och antas.

1907 Vid balettskolans uppvisning framträder Nijinskij i Fokines L’Animation des Gobelins med ett solo som tar andan ur publiken. På hösten engageras Nijinskij på Marinskijteatern.

1908 lär Nijinskij känna Serge Diaghilev, som spelar en viktig roll i ryskt konstliv. Diaghilev inleder ett förhållande med Nijinskij och en rysk säsong med opera och balett i Paris planeras.

1909 Nijinskij reser till Paris. Han dansar bl a i Armidas paviljong, Sylfiderna och i divertissementet Le Festin. Han blir otroligt hyllad. När han återvänder till St Petersburg, får han ett sällan skådat mottagande av pressen.

1910 dansar Nijinskij Harlequin i Fokines nya balett Carnaval. Baletten blir en sådan succé att Diaghilev beslutar ta med den på sin nya turné. Samma år dansar Nijinskij i Fokines nya Schéhérazade i Baksts scenografi vars sensualism och färgprakt tar andan ur publiken.

1911 dansar Nijinskij i Giselle. Morgonen därpå avskedas Nijinskij för att han uppträtt i en alltför vågad kostymering inför en medlem av den kejserliga familjen. Nijinskij lämnar teatern och dansar aldrig mer i sitt hemland. Nijinskij och Diaghilev lämnar Ryssland och inleder säsongen med Ryska Baletten på Operan i Monte Carlo. Nijinskij dansar Rosens ande i Le Spectre de la rose. Truppen far vidare till Paris, och baletten tar publiken med storm. Turnén fortsätte och engelsmännen får för första gången se Nijinskij dansa på Covent Garden.

1912 debuterar Nijinskij som koreograf med En fauns eftermiddag med musik av Claude Debussy. Le Figaro fördömde verkets råa erotiska bestialitet och stora skamlöshet på förstasidan. I december framträder baletten i Budapest. Nijinskij träffar den kvinna som ska komma att bli hans hustru: Romola de Pulszky.

1913 Urpremiären på Våroffer orsakar ett sådant tumult i salongen att Igor Stravinskijs musik stundtals inte kunde höras. Nijinskijs koreografi använder sig av våldsamma, kantiga rörelser och ett frisläppande av rytmiska urkrafter. Nijinskij friar till Romola och de gifter sig i Buenos Aires. Romola blir gravid och mår en dag så dåligt att Nijinskij inte vill lämna henne ensam. Han ber att få slippa dansa på kvällen. Men Nijinskij får avslag på sitt önskemål. Men han ger sig inte och slutligen skaffar man fram en ersättare och Romola och Nijinskij återvänder till Paris. Nijinskij skickar ett telegram till Diaghilev för att höra när repetitionerna på hans nya verk ska börja. Nijinskij får snart svar på sin fråga: Han är avskedad.

1914 i juni föder Romola en dotter, Kyra. När första världskriget bryter ut befinner sig Nijinskij med sin familj i Ungern hos Romolas föräldrar. Nijinskij är i dålig kondition och neurologen Paul Ranschburg ställer diagnosen ”neurasteni med depressiva tillstånd, sömnlöshet och ett nervöst hjärttillstånd såväl som smärtor i bröstet.” Som rysk medborgare betraktas Nijinskij som krigsfånge och får inte lämna Ungern. Han blir helt beroende av Romola och hennes familj.

1916 försöker Diaghlev återuppta kontakten med Nijinskij i Ungern, eftersom han behövs för ett engagemang i Amerika. Men Nijinskij svarar inte på breven, och då Diaghilev skickar telegram, får han ett kort svar: ”Kan inte komma.” Nijinskij börjar skapa ett eget system för att skriva ned dans. Och tack vare Diaghilevs ansträngningar får Nijinskij äntligen lämna Budapest tillsammans med sin familj. I slutet av mars kan familjen Nijinskij efter många diplomatiska turer resa till New York för att återigen ansluta sig till Ryska Baletten. För första gången på tre år dansar Nijinskij för Diaghilev. Det bestäms att en ny turné skulle äga rum senare samma år. Men villkoret från organisatören ärr att Nijinskij skulle leda Diaghilevs kompani och inte Diaghilev, Nijinskijs namn anses viktigt för att locka publik. Diaghilev drar sig tillbaka. I oktober öppnar Ryska Baletten under Nijinskijs ledning på Manhattan Opera House, men utan stjärnan på scenen eftersom han vrickat foten. En fyra månader lång turné till 55 städer inleds. Ju längre den rosade turnén pågår, desto mer kaotiska blir förhållandena bakom scenen, framför allt på grund av Nijinskijs nyckfulla humör.

1917 i slutet av september ger Ryska Baletten sin sista föreställning i Buenos Aires och det blir också Nijinskijs sista framträdande med dem. Nijinskij slår slår sig ner i St. Moritz tillsammans med sin familj där de lever mycket isolerat.

1918 planerar Nijinskij flera ”koreografiska poem”. Nijinskij befinner sig i ett maniskt tillstånd och familjeläkaren ordinerar lugnande medel i form av stora doser kolhydrater, vilket inte hjälper utan snarare förstärker hans depression.

1919 framträder Nijinskij till förmån för Röda Korset med en soloföreställning på temat döden och kriget. Under våren arbetar han intensivt med att skriva dagbok. Den 10 mars tas han in på Bellevue-sanatoriet i Kreuzlingen med diagnosen ”katatoni”. Han skrivs ut i slutet av juli på Romolas begäran. Men under hösten blir situationern ohållbar och skrivs åter in på sanatoriet.

1920 reser han med Romola till Wien där han tas in på den psykiatriska kliniken Steinhof. I juni föds dottern Tamara.

1922 reser Romola till Amerika. Efter några månader återvänder hon till Europa och flyttar familjen till Paris och försöker hitta olika inkomstmöjligheter. Hon söker olika läkare för Nijinskij och tar honom till kurorten Lourdes i hopp om bot.

1926 reser Romola till Amerika igen. Där söker hon arbete som manusförfattare i Kalifornien. Hon lämnar under tiden kvar Nijinskij i Paris tillsammans med sin syster och en manlig skötare. Men Nijinskij blir sämre och snart så ohanterlig att måste tas in på klinik igen.

1929 Romola, som inte träffat sin make på tre år, övertalar ledningen för Bellevue-sanatoriet att återta Nijinskij som patient. Nijinskij är nu helt mutistisk.

1936 publicerar Romola en starkt censurerad version av sin mans dagböcker.

1937 Nijinskij får en hjärtattack, som följs av ytterligare en. Dr Manfred Sakel komer till Bellevue för att undersöka Nijinskij. Sakel är känd för sin behandling av schizofrena patienter med insulinchocker och Romola vill prova metoden på sin make.

1938 inleds den första smärtsamma insulinchocksbehandlingen. Efter ett antal behandlingar kan man notera en viss förbättring i patientens fysik. Romola sprider nyheten att ”Nijinskij dansar igen.”

1939 tycker man sig se en viss förbättring i patientens verbala förmåga, men han försämras snart igen av den våldsamma fysiska behandling han utsatts för genom insulinchockerna. Hans psykiska status förblir oförändrad. Efter totalt 228 insulinchocker beslutar man sig för att avsluta behandlingen. Nijinskij lämnar sjukhuset och Romola tar honom till ett litet pensionat i Oberland.

1940 Romola söker inresetillstånd till Amerika för dem båda. Men den psykiskt sjuke Nijinskij nekas visum.

1941 förs Nijinskij till sjukhus i tvångströja efter våldsamma utbrott.

1944 får Romola möjlighet att flytta honom till ett sjukhus i bergen nära gränsen till Österrike på grund av de rådande riskerna för Nijinskij som var ryss, statslös och psykiskt sjuk.
1945 utfärdar tyskarna en order om att alla mentalpatienter ska likvideras. Nijinskij förs snabbt ut från sjukhuset och man tar sin tillflykt till grottor i närheten. Ryska trupper anländer och finner till sin förvåning den berömde Nijinskij bland flyktingarna. Romola får tillstånd att ta sig till Wien med Nijinskij.

1948 flyttar Nijinskijs till ett hus i Surrey i England, där de lever ett stilla lantliv.

1950 Vaslav Nijinskij avlider av urinförgiftning och kronisk njurinflammation. Han begravs på St. Marylebone Cemetery.

1953 Nijinskijs kvarlevor förs till Paris för gravsättning på Montmarte-kyrkogården.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".