Marianne Goldman (Foto: Tania Neuman)

Marianne Goldman

-Den som någon gång blivit övergiven av en man kommer att njuta med den kvinnliga huvudpersonen Lea. Men samtidigt är det också lätt att tycka synd om offren för hennes gärningar, den unga Sandra och mannen Sverker. För att inte tala om barnen...

Lea är utöver ”en övergiven hustru ”, en professionell psykolog . Hennes hämnd består i att under mannens bröllop med den nya unga hustrun ingjuta djup osäkerhet och förtvivlan hos de lyckliga tu, förstöra upplevelsen, sätta sitt avtryck! Hon klarar det utmärkt, går nöjd därifrån.

-Varför just psykolog? Det vimlar av psykologer och kuratorer i mina pjäser. Kvinnor med förståelse och insikt som yrke! I filmen Freud flyttar hemifrån är huvudpersonen psykologistuderande. I monologen Dansa samba med mig är Felicia kurator liksom Gunnel och Greger i Cancerbalkongen. Och nu skriver jag på ett nytt filmmanus På låtsas, där uppgörelsen mellan mor och dotter får explodera i rutan eftersom mamman är TV-psykolog .


-Kanske handlar det om längtan och revansch. Jag borde förstås blivit psykolog. Suttit där i en bekväm fåtölj och fått ta emot en jämn ström av hat och kärlek från patienterna, i ständig relation, istället för det ensamma livet som dramatiker!


-Jag har också alltid drivits av en nyfikenhet på psykologernas inre liv. Det måste ju skava ännu mer hos ”proffsen” än hos oss amatörpsykologer, det stora gapet mellan insikt och förmåga. Och i en tid där det psykologiska medvetandet blivit allmängods, där var och varannan människa självsäkert lägger ord som ”empati” i sin mun samtidigt som vår livsstil blir alltmer självcentrerad, blir detta avstånd allt större. Den moderna smärtan?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".