Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Hope is power

Förra veckan hade jag förmånen att två gånger få lyssna till den egyptiske läkaren och feministen Nawal El Sadawi. Först som jurymedlem i tribunal 12 på kulturhuset och sedan vid under en kväll på Södra teatern där hon intervjuades av Margaretha Winberg.

Och det var nog många av oss som gång på gång drog efter andan vid de dråpligt direkta och ofta oväntade analyser och kraftfulla ställningstaganden som denna 83-åriga kvinna gav.

Winberg frågar om hennes tid i fängelse. ”Det är den bästa tiden i mitt liv. Jag rekommenderar alla att gå i fängelse” säger hon. ”Jag tror aldrig du egentligen kan veta något om livet om du inte varit i fängelse. I fängelset kan du se och genomskåda hela systemet.”

Jag tänker vidare på det. Utifrånperspektivet, eller inifrånperspektivet som vi alla riskerar missa när vi hela tiden ska vara med. Vara där. Vara först. Och utan att på något sätt romantisera en fängelsevistelse i en diktatur så borde detta ge oss en tankeställare. Var i hela den verklighet vi byggt omkring oss hittar vi tiden och platsen där vi kan få syn på strukturerna.

Det Nawal ständigt återkommer till och som de ansvariga för den svenska skolan (ja egentligen de ansvariga för hela det västerländska skolsystemet.) borde ta på stort allvar är hur utbildningssystemet idag fragmentiserar kunskap.

”Innan jag började studera till läkare” säger hon ”såg jag kroppen som en helhet. När jag var färdig visste jag allt om lungor men ingenting om människan. Och ingenting om världen.”

Och det här, menar Nawal, är grunden för de flesta av mänsklighetens felsteg just nu. Oförmågan att se hur allt hänger ihop.

Moral. Ekonomi. Vapenhandel. Feminism. Tillväxt. Religion. Konst. Politik. Att de är länkade till varandra.

Margaretha leder sedan in samtalet på tala framstegen för demokratin och på valen som hållits. Vi vill ju lätt tro att allt är på rätt väg. Och att kampen för demokrati är något som vi kan betrakta på avstånd. Vi vill så gärna glädjas åt den arabiska våren.

Men Nawal röstade inte. Hon röstar inte. ”Jag har aldrig sett några fria val” säger hon. Och menar då inte bara i Egypten. Hon menar att fria val aldrig kan äga rum inom det nuvarande kapitalistiska patriarkala systemet. Hon menar att vi lever i ett post kolonialt slavsystem. Och betonar att vi sitter alla i samma båt. Och att kampen för att bryta detta måste vara global.

Och hon ser kreativiteten, den skapande förmågan, förmågan att ser hur saker hänger ihop som grundläggande för vår möjlighet att lyckas åstadkomma förändring.

”Men jag är optimist. För att jag är naiv. Och kreativitet är att lyckas bevara sin barndom. Och hope is power” säger hon avslutningsvis.

Sedan tumlar ett hundratal människor ut från Södra teatern. Uppfyllda av hopp, men också fyllda av den uppfodrande känsla man inte kommer ifrån i mötet med en kvinna som med den självklarheten vigt sitt liv åt den globala feministiska kampen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".