Tillväxten kräver

Ekonomisk tillväxt har i vår tid och del av världen blivit synonymt med välstånd och talas om som förutsättning för att nå både demokrati och miljömål. Den används som argument för satsningar såväl på kulturpolitik som motivering till fler kvinnor i börsbolagens styrelser.

Den ekonomiska tillväxten har blivit ett universalmedel för allt och vi har även låtit den ersätta begrepp som etik och moral. Komplexa frågor som vi nu slipper. Ty den ekonomiska tillväxtens logik är enklare. Allt som ökar är bra. Och ju mer det ökar desto bättre.

Ett samhälle behöver ett gemensamt mål. Och just nu har tillväxten blivit vårt enda.

Vi borde kanske därför tala lite mer och lite oftare om vad tillväxten kräver.

Och inför ett samtal om tillväxt konsumtion och lycka förra veckan formulerade jag denna lilla text om vad tillväxten kräver.

1) Tillväxten kräver att resurserna är oändliga.

Och att vi, eftersom alla vet att så inte är fallet, måste satsa enorma resurser på att få oss att orka leva med den lögnen.

2) Den ekonomiska tillväxten kräver att klyftorna mellan människor ökar.

Trots att de allra flesta säger sig tro att jämlika samhällen är bättre samhällen.

Därför måste ord som jämlikhet, rättvisa och solidaritet finnas kvar men dess betydelse förändras.

3) Den ekonomiska tillväxten kräver att allt går att köpa och sälja och dess värde att mäta på samma skala. Den kräver alltså att vi inte gör skillnad på vapen, blommade äppelträd, tevattenkokare, olja eller yttrandefrihet.

4) Den ekonomiska tillväxten kräver att vi är rädda. För rädsla går att tjäna pengar på.

Och den ekonomiska tillväxten kräver att allt vi kan ska vi tjäna pengar på.

Vi måste vara rädda för att förlora våra jobb, ha valt fel pensionsbolag, att någon ska bryta sig in i vår bostad eller för att räntan ska gå upp.

Ang Sa Sui Kyi skriver i sin bok Freedom From Fear: ”Det är inte makt som korrumperar utan rädslan.”

Och all denna rädsla gör mig orolig.

5) Tillväxten kräver att vi är otillfredsställda. Och här har man stor hjälp av reklamen. Reklamens uppgift är ju att göra oss missnöjda med våra liv för att få oss att tro att vi kan köpa oss till något annat, något som är bättre. Och tillväxten kräver att vi tror att lycka är ett statiskt tillstånd möjligt att uppnå.

Reklam konserverar som vi alla vet redan givna sanningar och snävar av normalitetsbegreppet.

Reklam kallas idag företagens yttrandefrihet.

Och som parantes kan sägas att jag nyligen hörde en siffra som säger att vårt samhälle årligen satsar 62 miljarder på reklam och runt 6 på konst och kultur.(Jag vet inte vem som gjort undersökning och hur man räknat men jag gissar att summan som satsas på reklam egentligen är mycket högre.)

Trots att konsten skulle kunna vara en motkraft. Eller förmodligen just därför.

För konsten kan hjälpa oss att se livet med all dess glädje och skönhet men också dess sprickor och svärta och ändå ge oss kraft och mod att gå vidare.

Ett ofullkomlighetsbejakande. Och det är farligt för tillväxten.

Ty tillväxten kräver att vi parasiterar på de svarta hål som finns inom varje människa. De terapiresistenta rum i vilka vi alla bär frågorna och varför för vi är här vart vi är på väg och vad som är meningen med allt.

Dessa frågor som är så svåra att stå ut med och som alltid kommer göra oss mottagliga för förenklade svar.

6)) Tillväxten kräver att vi förvandlar demokratin till en tankens diktatur. Till en valfrihet i vilken vi bara får säga ja.

Och som ett anspråkslöst förslag skulle jag därför vilja plantera tanken att helt enkelt byta ut målet om ökad tillväxt mot en strävan mot mänskliga rättigheter. Det är det närmaste en gemensam universell skrivning om vart vi skulle vilja ta oss som människor och våra samhällen. Det närmaste gemensamma värderingar om rätt och fel vi har. Och tänk om alla våra förslag, beslut och handlingar istället för att sträva mot en ökad tillväxt, skulle sträva efter att närma sig dessa. Då skulle nog vårt samhälle snart se mycket annorlunda ut.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".