Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

”Vi hade fel!”

”Vi hade fel” är titeln på en rätt rolig utställning på Waldermarsudde just nu. Vi hade fel. Det är inte ofta man hör de orden sägas. Det bär på en ödmjuk vilja att gå vidare utan prestige.  Jag kan ibland önska att de skulle sägas lite oftare. Men istället pågår snarast en förtäckt opinionsanpassning i hela
samhället där fler och fler offrar allt vad de tidigare trott på det för att inte förlora väljare, pengar, förtroende. Eller kort och gott för att stärka sina varumärken. Vad dock de flesta tycks ha glömt är att fundera på vad som händer på sikt om man offrar sin själ.

Nu går vi in i stilla veckan och mina tankar går till vem eller vad som i år ska få offras på korset för att alla vi andra ska kunna fortsätta leva som goda människor utan skuld.

Förra året offrades Juholt. Den som ligger närmast till hands i år är väl Billström.  Och många skulle nog bli lättade om vi kunde sätta dit syndabocken och åter slipper ta debatten att det samhälle vi byggt och verkar i faktiskt kräver att människor har olika värde. Den strukturella rasismen idag. Man skulle bli lättade över att vi åter slipper ta debatten om fri invandring eller på allvar börja tala om rösträtt för papperslösa. Något som demokratin egentligen kräver. För om vi offrar Billström slipper vi tala om att hela idén om nationalstaten går emot de mänskliga rättigheterna.

Centern är redan i gång och har offrat det mesta. Kärnkraften, månggiftet, fri invandring, landsbydgen och även väljarna verkar det som. Fast de har å andra sidan penngar och då överlever man alltid.

S ser ut att följa råden från alla de ledarskribenter som den senaste tiden ropat att om Löfven ska ha en chans måste han offra gräsrötterna. Man offrar i var fall rosen. Den ros som den senaste tiden visserligen verkat vara en av de rosor som omgärdat Törnrosas långa sömn bar ju trots allt en gång på en idé om människan och samhället. Nu har den inför första maj vaknat och gått igenom en sk strategisk opinionsanpassning. Den har för de som inte sett den ännu fallit sönder till sånt där betalmärke som visar att här kan man betala med mobilen. Jag vet inte hur tydlig man kan bli när man väljer detta samtidigt som det underifrån i rörelsen pågår en annan kampanj: 90% samhällsvinst som fått tusentals gilla redan de första timmarna den legat ute. Bilden av splittringen kan knappast bli tydligare. Men vad som kommer att offras är ganska klart.

Statsteatern verkar vara beredd att gå i spetsen för att offra idén om den konstnärliga teatern när man nu undersöker möjligheten att outsourca delar av personalen till bemanningsföretag. Och fler och fler kulturarbetare hakar på och offrar bilden av sig själva som konstnärer. (En cirkusartist och nära vän tackade just nej till det jobb han helst önskade för att tjäna bättre som sjörövare på Gröna lund. )

Upphovsmännen till Call girl offrade förra veckan försvaret för konstens frihet när de beslutade att klippa om filmen och ungefär samtidigt bad Elisabeth Olsson Wallin drottningen om ursäkt för sin kungabild och offrade därmed en bit att sin yttrandefrihet.

Visst kan det vara fint att kunna säga ”Vi hade fel.” Men det kan vara lika modigt att våga stå fast vid saker man trott på även när vindarna blåser åt ett annat håll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".