De nya arenorna

Under sommaren har festivalerna avlöst varandra, Stockholms kulturdito har just slutat, vi har också fått bevittna sammanslagningen av två stora kulturinstitutioner och så självklart det största av allt; den nya Tele 2 arena har slagit upp sina portar, den andra jättearenan i huvudstaden på kort tid. Den förra invigdes så sent som i våras (men behöver tydligen redan renoveras). Flera städer runt om i landet har också nyligen slagit upp portarna till nya arenor och eller kulturhus. Samtidigt som de gamla, underifrån byggda kulturhusen ofta mister sina anslag.

Martin Luther King skrev 1963 i vägen heter icke våld:

”Vi lever i en slags elefantsjukans tidsålder där människor finner en viss trygghet i det som är stort och omfångsrikt. Stora städer, stora byggnader, stora sammanslutningar. Denna tillbedjan till storleken har fyllt många med ängslan att hysa minoritetsåsikter. ”

Jag har inget emot festivaler. Och nog finns det en tjusning i att tillsammans med tusentals andra förföras av musikens eller ett sportevenemangs oerhörda kraft. Det är nog få saker som stärker känslan av tillhörighet så mycket som kulturella uttryck. Det har vi sett genom historien hur det brukats och missbrukas.

I Tom Stoppards pjäs ”Här kommer en fri man” säger den arbetslöse fadern i ett samtal på puben: ”Regeringen har lärt sig av romarna. Bröd och skådespel. Och skådespelet idag är fotbollen. När allt håller på att gå åt skogen då måste man söva ner folket. Få dom att hoppas på något. Har ni inte tänkt på att fotbollen börjar tidigare och slutar senare varje år. Det är för att just som pöbeln håller på att bli oregerlig kommer fotbollen tillbaka och kväver revolutionen i dess lina. ”

Och när nu våra politiker stolt klipper banden för dessa nya magnifika byggnader som ska lägga grunden för nya statsdelar för nya sätt att leva kan jag inte låta bli att tänka på att det inte är en slump att världens största arena finns i Nordkorea med plats för 150.000 åskådare och tänka att jag som medborgare skulle varit stoltare över fungerande skolbibliotek. Eller i alla fall en likvärdig skola. Det behöver kanske inte finnas en motsättning men gör det likväl då det är en fråga om vad samhällets gemensamma resurser ska gå till. Och de kommer alltid att vara begränsade.

Men också påmind av King för att storleken spelar också en roll för innehållet. För det går inte att komma ifrån att en likriktning ligger inbyggt i jätteformatet. Och att det är anpassning som gäller på de stora arenorna, har vi blivit pinsamt varse denna vecka då en ensam idrottskvinna genom en helt genial civil olydnadsaktion valde att protestera mot Rysslands nya lagar mot homosexuella och Sverige valde att stödja Putin.

Nordkorea kan tyckas avlägset men skillnaden är bara att där är det staten som är varumärket och sätter sin stämpel ovan porten och på evenemangen och här är det Tele2 eller någon annan. (Fast oftast med stora subventioner från det offentliga) Det nya Nobelmuseet som ska stå klart 18 ska förresten finansieras med pengar från HM.

Undrar just vad ett nytt operahus skulle komma att heta. Troligtvis ihopslaget med Dramaten kan det säkert locka ett och annat företag som behöver putsa på sitt varumärke.

Nej för demokratins skull, tror jag att en kulturpolitik som ägnar sig mer åt det lilla, de berättelser som ligger gömda eller skrämda till tystnad i de vrår där inte annars tittar, och mindre åt färgen på slottet, nog att önska.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".