1 av 3
Elis Eriksson (Foto: Teddy Hultberg)
2 av 3
3 av 3
Elis Eriksson (Foto: Teddy Hultberg)

Fjärrsamheter av Elis Eriksson

Fjärrsamheter blev Elis Erikssons näst sista bok.

I denna svarta tegelsten, från 2004, blandar författaren det  personliga och det allmänna, det självupplevda och det sedda. Egna minnen och reflektioner vävs samman med citat ur den medierapportering från omvärlden vi ständigt matas med. De snabba kasten i texten, bytena av spår, skapar en märklig friktion och många absurda glidningar. Vi träder in i ett rum uppfyllt av fjärrsamheter.

Boken är upplagd i två delar. Den första innehåller tät maskinskriven prosatext, utan någon interpunktion. I den andra är texten skriven för hand med blyertspenna och består uteslutande av fragment från prosatexten. Den tätt packade texten från första delen har här nästan blivit poesi trots att den består av samma material.

I mitt upplägg av de elva avsnitten har jag efter de inlästa prosasidorna infogat de motsvarande poesisidorna, så att de får bilda en koda.

Elis läste in bokens 370 sidor under några veckor i november och december 2004, han var då 98 år gammal. Vi satt i hans lägenhet på Söder i ett vintrigt Stockholm inte långt från Maria Kyrka som vi ibland kan höra klämta i bakgrunden.

av Teddy Hultberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".