Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Hjo

Att förlora ett barn- hur går man vidare?

Publicerat onsdag 3 april 2013 kl 13.38
Pierre Rydén om sorgen efter dottern
(24 min)
Pierre Rydén vid sin dotter Erikas grav. Foto: Sten Lillieström / P4 Skaraborg Sveriges Radio (arkivbild)

Hur går man vidare i livet efter att ha förlorat ett barn? I serien "Att förlora ett barn" träffar vi Pierre Rydén från Hjo, vars dotter tog livet av sig i oktober 2011, 20 år gammal.

Den 25 oktober 2011 valde Erika Rydén att ta sitt liv endast 20 år gammal.

För hennes pappa Pierre har fisket varit räddningen. Det fullkomligt lyser i ögonen på honom när han pratar om sitt fiske och han visar mig gärna hur det fungerar.

Vi sitter vid matsalsbordet där han radat upp ett antal fiskerullar och drag för att visa vad det är han håller på med. TV:n är på, hundarna springer runt benen och resten av familjen tittar på TV. En helt vanlig kväll hos familjen Rydén i Hjo.

- Jag fiskar ut på Vättern så länge det är öppet vatten, ja hela året runt. Erika var med ut och fiskade. Den sista gången var vid Mullsjön när vi fiskade aborre och gädda. Men hon ville inte kroka av fisken själv, det fick jag göra.

Tvångsvårdades
Erika var en ung tjej som var psykiskt sjuk och hon hade också behandlats för det under en längre tid, ibland t o m tvångsvårdats. Men trots att hon hade berättat om sina självmordsplaner för läkare så skrevs hon ut och fick komma hem.

P4 Skaraborg har tidigare berättat om just Erika och att hon under sin behandling haft massor av olika kontakter, läkare och skötare.

- Från det det hände, jag hittade Erika när hon inte längre fanns i livet längre, första halvåret efter det är svårt att beskriva men mycket minnesluckor, svårt att memorera saker, det var mycket frågor som dök upp hela tiden. Det var en oerhört jobbig tid första halvåret, säger Pierre, som är en offentlig person eftersom han är socialdemokratiskt oppositionsråd i Hjo.

-- Jag haft ett otroligt bra stöd från mina medarbetare i politiken, även från motståndare.

- Hur ofta tänker du tillbaka på den här dagen?
-- Ständigt .... kanske inte lika ofta nu men ett tag åkte jag upp till Erikas grav, kunde stå där en stund, bara stod där och tände ljus. Idag är tankarna inte där riktigt lika ofta ...

Den 25 oktober är ett datum som Pierre aldrig kommer att glömma, han minns nästan varje sekund av den dagen.

- Jag och Emil, Erikas lillebror, var i Tibro och testade skaten. Det har funnits ett önskemål från ungdomarna i Hjo att få en skate. Då får Emil testa den och jag kan filma lite och så kan vi lägga ut den på Facebook och kolla lite vad man säger i Hjo.

När sonen hade kört färdigt kom telefonsamtalet som Pierre aldrig kommer att glömma. 

-- En anhörig hade varit inne i lägenheten och misstänkte att Erika var inlåst i ett rum och de fick inte upp dörren. Då förstod jag med en gång att det var något fruktansvärt som hänt. Vi var precis på väg att åka och precis innan jag la på bröt SOS Alarm in och det var direktkontakt med en ambulans som var på väg dit och de bad mig köra försiktigt. Men den färden från Tibro gick oerhört snabbt. Jag var där före ambulans, sprang upp till lägenheten, knackade på dörren där hon skulle finnas, dörren var låst men det visade sig senare att dörren inte var låst. Men man får en oerhörd kraft i en sådan situation och jag är inte liten heller så det gick oerhört snabbt att få upp den dörren, jag trodde att karm och allt åkte med ut för det var ett väldigt oväsen, och genaste fick jag se att Erika låg ner ... hon hade sövts sig själv till döds ... med hjälp av sömntabletter .... och två engångsgrillar.

Dörren var inte låst, den var tejpad för att syret skulle försvinna. 

"Hon var väldigt fin"

På något vis blev det inte ett dåligt minne ändå.

--  Hon var väldigt fin .... det är ett fint minne. Kanske svårt att beskriva sitt eget barn som ligger död ... men det var inte otäckt på något sätt. Jag är glad att det var jag som hittade henne .... faktiskt.

När Erika växte upp var hon intreserad av politik, som sin far och bildade en SSU-förening i Hjo. Vid 17-18-årsåldern avtog det, när hennes problem började.

-- I Erikas fall, det började med ångest, hon hade svårt att förklara vad det egentligen var och när hon väl kom in i 18-årsåldern, hon åkte in och ut på psyk. Jag frågade henne flera gånger. Hon var väldigt noga med den sekretess som fanns i sjukvården, för hon såg mig som en stark person och var orolig för att jag kunde gå in och ta del av sekretessen.

Hon blev ofta inlagt.

– Hon kunde ringa till mig och säga att läkarna vill inte släppa ut mig... och det är klart att då lurade hon mig ... "Pappa, kan du inte komma hit och prata med dem?" Så jag åkte dig vid ett tillfälle då hon var frivilligt inlagd. Vid det tillfället  ville inte läkarna att hon skulle åka, men då sa hon till mig: "Men pappa jag ska träffa ett par vänner i Skövde och de är från SSU och jag funderar på att återuppta den här verksamheten". Och det är klart att jag smälte som smör. Hon visste när hon skulle använda mig för att få sin vilja igenom men det där pratade vi ut om och var överens om att så här gör man inte.

Var det då du förstod att någonting var fel?
--
 Ja, det var svårt det sista, för medicinerna hon fick och alla olika läkare ... Vi var i konfliktsituation, jag och Erika, vid ett tillfälle sista året, vi var inte överens om vissa saker, det kan ju bli så mellan pappa och dotter, till viss del ångrar jag det idag . Men man är ju förälder. Så då hörde hon inte av sig till mig på ett tag.

 Han har varit öppen med sin dotters självmord.

– Det har varit en väldig hjälp, för min del men också för barnen. De har också haft mycket frågor så vi har pratat väldigt mycket. Det var någonting som jag tyckte vi gjorde rätt, vi samlades allihop så fort som möjligt efter händelsen och barnen fick vara med och bestämma från deras önskemål men också vad de trodde var Erikas önskemål. Det var väldigt fint i kyrkan.

Ville förstå vad som hänt
Känner du att du kunde ha gjort på något annat sätt för att förhindra det som hände?
--
 Den tanken har jag haft många gånger. Om vi säger som så här, utifrån vad jag läst mig till utav det som är sekretess för det var det första gjorde knappt månaden efter ... jag ville ha förståelse för vad som hänt, vad var det Erika inte ville berätta för mig. Otroligt mycket mediciner, otroligt många olika läkare, i Erikas fall räcker det inte med att fråga: har du tagit dina mediciner ... med tanke på att de bytte mediciner på henne hela tiden, hon påverkades som person. Enligt min uppfattning så är hon en av de som hamnade snett i psykiatrin.

– Jag var och hämtade henne en gång och sa:"Men snälla Erika, ska du verkligen vara här?" Jag tittade in och hon var inne bland människor i olika åldersgrupper, jag kände som om jag lämnade mitt barn till Gökboet. Det var min första ärliga tanke. Det var många väldigt äldre, långt över pensionsåldern. Men det var den platsen hon fick.

Känner du att du skulle ha lagt dig i mera?
Det stora problemet, som jag ser det, det är när ens barn blir myndiga. Sekretessen kommer. Men om jag skulle gjort på ett annat sätt? Ja, det är möjligt, i ett tidigare skede. Under tiden utsågs en kontaktperson och vi gjorde upp att hennes mamma skulle vara kontaktperson men jag vill ju ha reda på från ansvarig läkare om det är någonting som jag behöver ha reda på ... inte vid ett enda tillfälle kontaktade ansvarig läkare mig och det tycker jag är besynnerligt. Hade jag vetat detta så hade jag haft en annan tillsyn på henne. Jag trodde inte det var så allvarligt som det var.

 Brottas du med någon slags skuldkänslor?
--
 Inte skuldkänslor för då går jag under. Men däremot, för Erikas och andra ungdomars skull, så måste jag uppmärksamma det här i Erikas minne, att påverka så de inte råkar ut för samma sak som Erika gjorde.

– Psykiatrin och Socialstyrelsen har utrett händelsen med Erika och menar på att de inte gjort något fel.

Du har gjort en anmälan till Justitiekanslern?
--
 Den skrivelsen har jag klar, men däremot har jag lämnat in en skrivelse till patientnämnden. Dagarna efter jag bestämt mig för att göra en JO-anmälan så fick jag ett meddelande från Socialstyrelsen att de gör en ny utredning utifrån mina synpunkter mot ansvarig när det gäller Erikas vårdvistelse. Jag har en annan uppfattning sedan är det inte säkert att jag får rätt, det må vara hänt, men jag vill ändå få det uppmärksammat och jag vet att det är en psykiatriutredning som ska vara klar 2015 och då hoppas jag att det här är en av dom händelserna som leder till att det blir bättre.

Pierre är engagerad och jag ser att han menar varje ord han säger, han vill verkligen försöka påverka och trots det som hänt går livet vidare, men minnena finns kvar.

– Jag hör exakt hur hennes röstläge, det sitter i bakhuvudet, framförallt när hon ropar pappa. Det kunde man höra även när hon ville ha pengar, eller om det var skjuts eller om det var något annat, om det var något som var tråkigt - det kommer aldrig att försvinna.

Finns hon med dig på dina fisketurer också?
--
 O ja, definitivt, verkligen!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".