Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
1 av 2
Simon på en skolfotoporträtt, två månader innan sjukdomsbeskedet. Foto: Mary Chitgar / P4 Skaraborg Sveriges Radio
2 av 2
Kia och Leif Hulin har sörjt sonen Simons bortgång sedan 2008. Foto: Mary Chitgar / P4 Skaraborg Sveriges Radio
P4 Direkts Miniserie: Att förlora ett barn

"Allting gick så fort"

Simons mamma: "Han svimmade i duschen och skelade med ögonen"
12 min

I november mådde han illa. Alla sade att det var bara en maginfluensa. Tolv veckor senare avled han av en hjärntumör. Han var 13 år gammal och hette Simon.

Familjen Hulin bestod en gång i tiden av fem personer; mamma Christina som kallas ”Kia”, pappa Leif,  Kias barn från tidigare äktenskap Linus och Robin, och Simon. Det var Kias familjehem där hon växte upp. 

– Simon skulle ha varit 18 år gammal nu, och det är Leifs enda biologiska son, säger Kia.

Kia är förtidspensionerad och Leif jobbar som lärare.

– Jag har växt upp utan pappa och har haft en morfar och styvpappa som alternerade fadersrollen men jag brukade tänka för mig själv att om jag får bli pappa någon gång då ska jag ta hand om mitt barn och satsa så mycket det går, och sen fick vi ju Simon, säger Leif.

Fel diagnoser
Leif och Kia tar fram ett inramat fotoporträtt på en blond kille som ler. Det är Simon, två månader innan cancerbeskedet.

– Han svimmade i duschen och skelade med ögonen och då fattade vi att det inte var en vanlig maginfluensa, förklarar Kia.

Föräldrarana ropade på ambulans och tog Simon till akuten. Där konstaterade läkaren igen att det var bara en maginfluensa. Det tog cirka fem olika diagnoser från fem olika läkare tills Simons hjärntumör slutligen upptäcktes.

"Stop! Vad hände?"
– 
Allting gick så fort på tolv veckor, från ingenting till dödsfall, Stop! Vad hände? brukade jag tänka, säger Leif.

Simons sista dagar tillbringade han med familjen på sjukhuset. Kia minns hans sista dag vid livet:

– Han började plötsligt äta igen! Han åt en hel yoghurt, päron och juice. Alla vi var jätteglada och trodde att han började bli bättre, men det var sista måltiden, säger hon.

Simons sista ord sade han till sin pappa, och det var ordet ”lakan” .

– Han hade otroligt ont och kunde inte sova, sedan blev han medvetslös och gick i koma och vaknade aldrig mer, säger Leif.

Bearbetar sorgen
Både Leif och Kia har bearbetat sorgen på olika sätt, men har båda bestämt sig att inte ta radikala beslut som till exempel att sälja huset eller skilja sig.

– Sorgen har vi gemensamt men vi sörjer på olika sätt. Jag bodde framför datorn och Leif printade ut alla bilder på Simon, men det var hans sätt att bearbeta sorgen, förklarar Kia.

Idag vill Leif och Kia uppmana andra föräldrar att inte ge upp och kontakta fler läkare som kan undersöka barnet innan det blir för sent.

– Ge er aldrig! Sök vidare, det finns många andra läkare och man ska inte ge upp hoppet, säger Kia.

Samtal om att förlora ett barn i P4 Direkt

Onsdag, 17 april, får P4 Direkt besök av ett antal personer som har erfarenhet av samtal med anhöriga som förlorat ett barn. Nu är du varmt välkommen att ställa dina frågor till panelen. Mejla till p4.skaraborg@sverigesradio.se och märk mejlet med "Att förlora ett barn" i ämnesraden.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".