1 av 3
Christina Tell kör taxi på deltid, driver företag och föreläser om vilda växter. Foto: Mary Chitgar / P4 Skaraborg Sveriges Radio.
2 av 3
Efter en allvarlig motorcykelolycka för 34 år sedan blev Christina Tell tvungen att amputera benet och har sedan dess haft protes. Foto: Mary Chitgar / P4 Skaraborg Sveriges Radio.
3 av 3
Christina Tell föredrar den här protesen framför dem kosmetiska protesen som är formade som ett riktigt ben men som är obekväma. Foto: Mary Chitgar / P4 Skaraborg Sveriges Radio.
Falköping

Amputerade Christina kan ge hopp åt trafikoffer

Christina Tell: Allting går och det ligger på viljan
10 min

Hon kör taxi på deltid och föreläser om växter och säljer produkter från fjärran länder. Men Christina Tell är amputerad och har benprotes.

– Amputeringar inträffar varje dag, via olyckor, cancer och andra sjukdomar så jag vill gärna berätta om det här eftersom man inte får ett sämre liv, utan man får ett annorlunda liv.

Hon drar upp jeansen och visar mig protesen som är tillverkad i metall och plast. Christina tar då och då en klunk rosafärgat vatten i en liten plastflaska.

– Det är nonivatten som är läskande och ger energi, Noni är en frukt som heter Morinda citrifolia L på latin.

Motorcykelolycka
Christina och hennes dåvarande pojkvän, numera make, Bertil, var 20 år gamla och året var 1979. De var på väg till Borås på motorcykeln. Och plötsligt råkade de ut för en allvarlig olycka.

– Jag hade ingen cirkulation i benet och några dagar senare vaknade jag upp och upptäckte att jag satt fast i sjukhuset med metallställning. Det var länge sedan och jag hade glömt det mesta men när jag pratar om det så ploppar det upp minnen men en sak kommer jag ihåg, att vi förlovade oss på sjukhuset efter att jag blev amputerad.

Christina är mycket bekväm med protesen och sitt amputerade ben. Hon fick fem barn med Bertil. Den yngsta sonen föddes 2003 när hon var 44 år gammal.

– Jag är jordnära, nästan för mycket och det gjorde sig starkt påmint efter olyckan, så jag är tacksam att jag har fem barn.

Yrkesval
Efter flera års erfarenheter som kontorist i Borås på olika företag och som madrasstillverkare, ville hon prova på något nytt och det blev att köra taxi i Falköping.

– Det enda kravet är att ha en automatväxlad bil så det är inga bekymmer alls.

Christina får en körning och konverserar sedan ödmjukt med kunderna, som inte ens märker att under byxorna döljer sig ett ben med protes.

– Jag kommer ihåg en händelse när jag var nyskadad, och Bertil bar min protes under armen och en farbror höll på att köra i diket när han tittade för mycket på oss. Annars reagerar de flesta positivt, särskilt småkillar som kallar det robotben eller ”rymdben”. Men nu är vi fler amputerade som visar oss och folk tittar inte på oss så mycket.

Men att ha protes kan ibland ställa till problem, inte minst inför långa flygresor.

– Jag har en skräckupplevelse från en flygresa när protesen ställde till det i säkerhetskontrollen på flygplatsen, men vi hann med flyget i alla fall.

Berikad vardag
Christina har fått styrkan genom idrotten och promenader i naturen, men framförallt genom att se på tillvaron på ett annat sätt för att berika vardagen.

– Alla som råkar ut för nån typ av allvarlig händelse ser på livet på ett annat sätt, man värdesätter så mycket småsaker, exempelvis små vardagliga saker i naturen som gör att man bli tacksam och glad för att man har det så bra som har det. Allting går och det ligger på viljan. Man hittar sina lösningar på alla problem, det finns inga problem som man kan komma över, under eller förbi.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".