1 av 3
Ulla Jansson är mer orolig för andra än sig själv. Foto: Anna Öfverman / P4 Skaraborg.
2 av 3
Martin Hellberg mår ganska bra idag, men är orolig för att inte kunna få hjälp om hans mående försämras. Foto: Anna Öfverman / P4 Skaraborg Sveriges Radio.
3 av 3
Foto: Anna Öfverman / P4 Skaraborg Sveriges Radio
#vadkostarvården

Patienter oroade över flytten av psykiatrin

"Det är som ett svart hål i en och då ska man sätta sig på en buss"
5:06 min

I slutet av förra året stängde den öppna vuxenpsykiatrins mindre mottagningar för att flytta in på sjukhusen i Skaraborg. Det gör resan längre för många av psykiatrins patienter och flera som P4 Skaraborg har pratat är oroliga för både sig själva och andra.

DISKUTERA! Vad tycker du om flytten av psykiatrin?

En av de patienter som fått hjälp av psykiatrin är Martin Hellberg. Han bor tillsammans med sin fru och sina två barn utanför Hjo. Idag mår han ganska bra, men han har behövt ta hjälp sen åtta år tillbaka. Nåt som han tycker blivit svårare och svårare med tiden. Förut fick han hjälp av mottagningen i Hjo, där han kände sig personligt bemött. Men nu är motståndet stort för att åka in till sjukhuset i Skövde om han behöver söka hjälp säger han.

– När jag mår dåligt får jag just den här socialfobiska grenen i mitt mående där jag har svårt för större ansamlingar av folk. Att då gå in på centralreceptionen på sjukhuset där det ofta cirkulerar mycket folk, det blir ett motstånd för mig. Jag mår ändå ganska bra, jag tänker på de som mår mycket sämre och har större problem med detta, säger han.

Energikrävande
Förut fanns det mindre mottagningar i Hjo, Skara, Tibro, Tidaholm, Vara och Skövde. Nu har alla flyttat in till de större sjukhusen i Skövde eller Lidköping. En annan patient som berörts av detta heter Ulla Jansson. Vi träffas i hennes hus i Tidaholm där hon också tog hjälp av psykiatrin förut. Idag tvingas hon istället åka in till Skövde. Det tar mycket ork och kraft att klara av när hon mår dåligt.

– Man tvingar sig in, för att man vet att man ska möta någon och få hjälp. Men det tar så mycket energi och kraft att ta sig och göra det att man inte vet vad som är fram och bak efteråt, säger Ulla Jansson.

Hon tycker ändå att det fungerar för henne att ta sig in till Skövde eftersom hon får hjälp av sina nära. Men hon vet att det kan vara väldigt svårt för andra som är ensamma. Speciellt att åka buss när man mår dåligt. 

– Det är som ett svart hål i en, och då ska man sätta sig på en buss. Man kanske inte klarar av att ha folk runtomkring sig heller. Det är elakt, inte mot mig för jag har ett socialt skyddsnät, men många har inte det. Sen kostar det pengar också att ta sig både dit och hem, säger Ulla Jansson.

Social träning
Innan beslutet togs gjordes en konsekvensanalys där man vägde centraliseringens för- och nackdelar mot varandra. Där står det bland annat att en bussresa kan fungera som en social träning för den här patientgruppen. Men det tycker Martin Hellberg är nästintill kränkande, och han tror inte att andra patienter skulle tvingas på något sådant.

– Jag tror inte att man tipsar hjärtpatienter att jogga till Skövde för att det är bra för deras hjärtan, säger han.

En annan fördel med flytten skulle också vara att samla all hjälp på ett ställe, men det upplevde Ulla Jansson att det fanns redan innan flytten.

– Vi har haft en fin organisation med all den omsorg vi behövt. Men det är klart, det fanns inte psykiatiker. Men det gör det inte nu heller. Jag har inte fåttt träffa någon på en lång tid. Det är först när du blir jättesjuk och kanske så sjuk att du känner “Jag vill inte vara med längre”.

Inte tagna på allvar
Både Ulla Jansson i Tidaholm och Martin Hellberg utanför Hjo är nu oroliga för att hjälpen ska försämras. De tycker inte att flytten varit bra förberedd eller att patienterna fick tillräckligt med information innan den skedde. Redan innan beslutet om centraliseringen togs varnade personalen för vad som kunde hända. Just det är också vad både Ulla och Martin är mest kritiska mot. Att man inte lyssnade tillräckligt på personal och patienter innan.

– Det är klart att det är svårt för de också att ta det rätta beslutet och det är ju lätt att vara efterklok. Men jag tycker att de borde ha lyssnat mer på vad personalen sa och varningarna de fick om hur det skulle bli och konsekvenserna för patienterna helt enkelt, säger Martin Hellberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".