Hanna von Wicht
Hanna von Wicht Foto: Tomas Ek / Sveriges Radio
LIDKÖPING

Lämnar jobbet i protest mot flyktingpolitiken

1:57 min

Gymnasieläraren Hanna von Wicht i Lidköping orkar inte längre undervisa elever som sedan utvisas. Något hon skriver om i ett öppet brev till statsminister Stefan Löfven.

I brevet protesterar Hanna von Wicht mot det hon tycker är en inhuman flyktingpolitik där många av hennes ensamkommande elever på De la Gardie gymnasiet kommer att skickas tillbaka till Afghanistan.

Själv lämnar hon nu sin tjänst som lärare i svenska på gymnasiets förberedande program. Hon orkar inte längre, berättar hon.

Hannas brev till Stefan Löfven

Jag arbetar som lärare i svenska som andraspråk på IM-programmet och gymnasiet. Min roll är att undervisa elever i det svenska språket. Detta för att de på lång sikt ska kunna integreras i det svenska samhället, kunna få ett arbete och leva ett helt vanligt svenssonliv. 

Mina IM-elevers högsta önskan, prioritet och strävan i livet just nu, är att få betyg i ämnet så att de kan söka in på ett nationellt program på gymnasiet. De är oerhört ambitiösa och framför allt tacksamma över att få gå i skolan. De behandlar mig som jag önskar att många svenska elever skulle behandla sina lärare: med respekt för lärarens uppdrag. Det finns inget annat tillfälle där jag känner mig så viktig i min roll som när jag träder in i mitt klassrum med 20 ensamkommande flyktingbarn från Somalia, Etiopien, Syrien och Afghanistan.

Nu till min frågeställning:
VAD HAR DIN FLYKTINGPOLITIK GJORT MED MIN YRKESROLL SOM ÄMNESLÄRARE PÅ IM-programmet? För ett stort antal elever arbetar jag mot exakt INGENTING.

Det finns elever som faller mellan stolarna. De har blivit uppdaterade i ålder och får därför inte komma in på något nationellt program eftersom de är för gamla för gymnasiet. Eftersom de inte har uppehållstillstånd får de inte läsa på vuxenutbildning eller folkhögskola. Eftersom de inte har något pass får de inte söka arbetstillstånd. Dessa elever är bara 19-20 år och man stryper hela deras tillvaro och JAG KAN INGET GÖRA!

Vissa dagar kommer jag hem och gråter för dessa ambitiösa elever. När jag ber dem skriva en berättande text om valfritt ämne får jag oftast höra om deras resa hit, om hur de låg i vattnet i timmar för att båten sjönk. Hur de lät barn klättra upp på deras ryggar i vattnet. En elev med tre avslag har 20 ärr på kroppen efter Taliban som mördade hans två farbröder i rummet bredvid. Dessa är mina hjärteelever.

Din flyktingpolitik har gjort mitt yrke som Sva-lärare på IM-programmet värdelöst. Jag undervisar i ett ämne som många av mina elever inte kommer att ha någon nytta av. De skickas till ett land där de aldrig har levt och där de blir jagade av Taliban. Vad ska de med svenskan till där?

För mig är det en så stor psykisk belastning att inte kunna hjälpa dessa fantastiska barn (jag säger barn eftersom jag känner dem och ser att de är barn trots uppdateringar) att jag har valt att säga upp min tjänst på IM-programmet. Jag gör det med ett mycket tungt hjärta, men det är hopplöst. Detta lägger jag dig till last.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".