Samhällsflytt väcker känslor

I Malmfälten planeras det för fullt för att flytta centrum och människor undan gruvan som breder ut sig. Att tvingas bort från sin hembygd väcker många känslor, det vittnar tvångsförflyttade människor i Tyskland om. Av gruvföretaget Vattenfall fick de pengar som ersättning för förlorad hembygd. 

Ingrid Flieggar vattnar de knähöga granplantorna på sin nya tomt.

– Hemma hade vi 25 meter höga granar. De här ger varken skugga eller vindskydd än på länge, säger hon.

Monstermaskiner med 19 grävskopor var skyfflar fram brunkolen och förvandlar det som var trädgårdar och gator till ett grått knöligt månlandskap.

– Det nya Horno saknar själ, säger Dörthe Stein.

Vattenfall betalade ersättning för förlorad hembygd. 150 euro per levnadsår i byn. Den som bott där i 40 år fick alltså motsvarande över 50 000 svenska kronor.

– Allt kan inte köpas för pengar, säger Dörthe.

Minnen går förlorade.

– När jag satt under det gamla valnötsträdet i min hemby kunde jag minnas min farmor.

Under flyttperioden var hennes nerver på helspänn av ständiga beslut under tidspress. Det gjorde henne deprimerad.

Vattenfall betalar en socialarbetare som jobbar i byn och stöttar de som har det jobbigt med flytten. 

Bernd Siegert plågas av tankarna om att arkeologerna hittade 2000 gamla gravplatser med benrester i byn han tvingades lämna.

– Vi var tvungna att lämna rötterna - där våra förfäder bott i århundraden. Materiella ting kan bara dämpa sorgen lite grann, säger han.

Ingrid berättar att byborna inte pratar med varandra som förut.

– Folk tänker vilket stort hus de har byggt. De måste ha fått mer pengar. Avundsjuka alltså, säger hon.

Magdalena Martinsson, SR Norrbotten

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista