Barn till spiondömd begär resning

Barnen till Fingal Larsson-Lennelind som greps 1952 och senare dömdes till två års straffarbete för spioneri begär nu nu att Högsta domstolen ska bevilja resningstillstånd.

Bakgrunden är att det enligt hans barn framkommit nya uppgifter om den så kallade Enbomprocessen och som gör att Fingal Larsson-Lennelinds barn anser den tidigare domen vara orättfärdig.

Bland annat visar en utredning som gjorts på uppdrag av Försvarshögskolan att de uppgifter Fingal Larsson skall ha lämnat inte var hemliga eller av sådan beskaffenhet att de kunnat vålla men eller fara för rikets säkerhet.

Det var i februari 1952 som den före detta journalisten Fritjof Enbom greps i centrala Stockholm, misstänkt för grovt spioneri. Under häktningstiden berättade han att han lämnat uppgifter till agenter vid den sovjetiska ambassaden i tio år. Det var upptakten till den största spionaffär Sverige upplevt.

Fler än 50 personer hördes, misstänkta för att ha tillhört "Enboms liga". Till sist åtalades sju och den 31 juli 1952 dömde Stockholms rådhusrätt sex personer till långa fängelsestraff. Fritjof Enbom själv och Hugo Gjersvold dömdes till livstids straffarbete. Fingal Larsson fick fem års fängelse/straffarbete och förbud på livstid att återvända till sitt arbete vid SJ.

Åtalen byggde helt på vad Enbom berättade i förhör med åklagaren Werner Ryhninger. Redan under tiden för rättegången ifrågasattes Enboms trovärdighet. Flera av hans tidigare arbetskamrater, grannar och kolleger på tidningen Norrskensflamman vittnade om hur han brukade hitta på, hur hans fantasi fört honom runt i världen och bland annat att han deltagit som frivillig i Spanska inbördeskriget. Vid närmare undersökning visade det sig att Enbom aldrig ägt ett pass och sålunda aldrig varit utanför Sveriges gränser.

Fingal Larsson gjorde aldrig någon hemlighet av att han tillhörde kommunist-partiet. När processen fortsatte i hovrätten avfärdades alla anklagelser mot honom. Han friades och kunde återvända hem. Men i Högsta domstolen fick åklagaren Ryhninger sin revansch och Fingal Larsson dömdes av en oenig rätt, siffrorna fyra mot tre, till två års straffarbete.

I hela sitt återstående liv, han dog 1992, kämpade han för att få domen upphävd. Gång på gång försökte han få resning, utan att lyckas.

Därefter har flera radioprogram och två tv-dokumentärer granskat domarna och visat på det orimliga i anklagelserna mot de dömda och särskilt mot Fingal Larsson, som senare bytte efternamn till Lennelind. Hösten 2008 kom två böcker som utifrån olika utgångspunkter granskade processen, "Kodnamn Mikael" av tv-journalisten Tomas Bresky och "Livstidslögnen" av överstelöjtnant Stellan Bojerud. Båda böckernas slutsats var att det inte fanns några belägg för de dömdas skuld och att rättegången därför borde ha resulterat i friande domar.

Därefter har Stellan Bojerud, som varit chef för Krigshistoriska avdelningen och huvudlärare vid Försvarshögskolan i Stockholm gjort en utredning på uppdrag av Försvarshögskolan. Han har i detalj granskat de punkter som i domen skulle visa att Fingal Larsson-Lennelind var skyldig och kommit till att de uppgifter Fritjof Enbom påstått att Fingal Larsson skall ha lämnat inte var hemliga eller av sådan beskaffenhet att de kunnat vålla men eller fara för rikets säkerhet, samt att inga omständigheter framkommit som tyder på att Fingal Larsson haft uppsåt att gå främmande makt tillhanda, utan att dessa tvärtom talat emot detta.

Bojeruds utredning ingår som den tyngsta delen i resningsansökan.

SR Norrbotten
nyheter.norrbotten@sr.se