Arkeologer på ovanliga räddningsuppdrag

Två gånger i år har museipersonalen i Norrbotten fått rycka ut på vad de kallar för räddningsgrävningar, vilket är mycket ovanligt.

Räddningsgrävningar är arkeologiska utgrävningar för att rädda fornlämningar som blivit mer eller mindre förstörda. I år har det blivit två tillfällen. Det ena var nu i juni efter att polisen hittat ett människokranium vid en byggarbetsplats i Öjebyn förra året. Svar från analyser om ålder och andra detaljer om fynden väntas komma under hösten.

Den andra räddningsgrävningen var i maj i Bodträskfors där den stora skogsbranden härjade 2006. En brandgata gick över två stenåldersboplatser och först till i år fanns tillstånd från länsstyrelsen för att gräva.

Annars finns det fullt av lådor med stenflisor, benbitar, keramikskärvor och andra fynd i länets arkivcentrum i Luleå där Olle Mattsson jobbar. Han är chef för den avdelning på museet som sysslar med bland annat arkiv och arkeologi, och säger att räddningsgrävningar hör till undantagen.

– Det är väldigt ovanligt, säger han. Fornlämningarna skulle inte ha undersökts om de inte hamnat i vägen för dagens människor. Men trots det vill Olle Mattsson helst slippa sådana här insatser.

- För varje dag som går får vi mer kunskap för analyser. Tittar man 100 år tillbaka så har man gjort undersökningar som vi kanske skulle gjort på ett helt annat sätt idag på grund av att vi vet mer idag. Olle Mattsson menar att de fornlämningar som ligger i marken innehåller information som kan vara värdefull för framtiden.

– Den ska man vara aktsam om att röra upp i onödan, säger han.

Sara Sällström, SR Norrbotten
sara.sallstrom@sr.se