Barents

Stora miljöproblem i ryska Barents

1:20 min

Miljöproblemen i nordvästra Ryssland är stora, även om man börjat ta miljöfrågorna på större allvar.

I november lämnade Sverige över ordförandeskapet för Barentsrådet till Finland.

Då konstaterades att för första gången så har tre stora miljöproblem strukits från listan med totalt 42 så kallade "Hot Spots" i nordvästra Ryssland.

Till exempel så har ett avfallsområde med kvicksilverhaltiga ämnen i Murmansk sanerats.

Men det finns alltså 39 Hot Spots kvar i ryska delen av Barents och radioprogrammet Klotet har besökt två av dem uppe på Kolahalvön.

Staden Monchegorsk, där luften och vattnet är svårt förorenat av utsläpp från tunga industrier, och Murmansk- en stad som som släpper ut stora mängder orenat avloppsvatten.

Vattenföroreningar i Murmansk

Problemet med svåra föroreningar av vattnet i Kola-fjorden och Barents hav utanför Murmansk i nordvästra Ryssland, är sakta på väg mot en förbättring.

2016 ska allt avloppsvatten från Murmansk renas innan det spolas ut i Kolafjorden, idag renas bara 30 %.

Murmansk, en stad med cirka 310 000 invånare vid kanten av den breda Kolafjorden, släpper ut stora mängder orenat avloppsvatten. Inte mindre än 70 % av avloppsvattnet släpps ut helt orenat i fjorden som rinner ut i Barents hav.

Hämtar vatten ur källor

Många i Murmansk gör därför som läkaren Alexander Larionov, kör till en kallkälla 4-5 mil utanför stan på helgerna för att fylla några vattendunkar med friskt och rent källvatten.

– Vattnet hemma i kökskranen kokar vi först innan vi dricker det, eftersom det inte ser rent ut, säger han och tappar upp vatten från en kallkälla. Det vattnet använder familjen till tevatten. Intill kallkällan har flera bilar parkerat och flera män kliver försiktigt längs den ishala spången fram till en kran i skogsbrynet. Ur den forsar kallt och välsmakande vatten som pumpats upp ur en kallkälla. Männen fyller stora plastbunkar med vatten och försäkrar att det håller en utmärkt kvalitet.

Det kan man inte säga om vattnet i Murmansk. Även om det lokala vattenbolaget Vodokanals chef Mikhail Egorin säger att vattnet i stan går bra att dricka.

– Möjligen kan besökare som inte är vana vid våra bakterier och kloreringen få vissa problem, medger han.

Längs ena väggen i vattenbolagets stora sammanträdesrum hänger en stor karta över staden. Han visar hur de tre vattenreningsdistriken så småningom ska kopplas ihop, så att allt avloppsvatten renas innan det spolas ut i Kolafjorden. Idag renas bara 30 procent.

Avloppsreningssystemet moderniseras i ett projekt som finansieras av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, det nordiska mijlöfinansieringsbolaget NEFCO samt lokala pengar från det lokala vattenverket Vodokanal.

Två vattenreningsdistrikt ska kopplas samman och de gamla huvudvattenledningarna ersättas med nya. Och 2016 ska även det tredje vattenreningsdistriktet kunna rena avloppsvattnet innan det släpps ut i fjorden. Det slog en lokal domstol fast i december 2011.

Vodokanals miljöchef Irina Verestehagina visar hur de gamla uttjänta vattenledningarna grävs upp och ersätts med nya.

– Det har varit bra för oss ryssar att få en knuff i rätt riktning av våra svenska samarbetspartners, säger hon.

Monchegorsk en förorenad metallurgistad

Om miljöproblemet med vattenföroreningarna i Murmansk är på väg mot en förbättring, ser det värre ut för en annan så kallad "Hot Spot", miljön i Monchegorsk.

Den ligger några mil söder om Murmansk, mitt på Kolahalvön.

En stad där utsläpp från gruvor och smältverk förorenar luft och vatten, men som stolt välkomnar sina besökare med skylten "Monchegorsk- metallurgistaden".

Staden ligger vackert vid en smal flod som slingrar sig fram i en bred dalgång omgiven av berg.

Men ett enormt fabriksområde alldeles i utkanten av staden, med en skog av skorstenar släpper ut stora mängder tungmetaller, bly och svaveldioxid.

Företaget Norilsk Nickel är världens största producent av nickel och palladium. Det är också en av världens ledande kopparproducenter och har flera gruvor och smältverk i andra städer på Kolahalvön. Norska miljöorganisationen Bellona har räknat ut att Norilsk Nickels utsläpp av svaveldioxid är fem gånger mer än svaveldioxidutsläppen från hela Norges samlade industri. Befolkningen där har enligt Bellonas rapport länge dragits med lung- och hudsjukdomar som tros vara orsakade av utsläppen. Arbetarna drabbas tre gånger oftare av cancer och har en lägre medellivslängd än befolkningen i övrigt.

Läraren Tatyana Egoshina flyttade till Monchegorsk från Moskva för nio år sen:

– När jag kom hit såg jag bara berg och sjöar, men inga träd, minns hon.

Skogen runt Monchegorsk var länge död på grund av utsläppen, men för några år sen planterades nya träd och

Tatyana Egoshina tycker miljön har blivit bättre nu. Hon berättar ändå om en dag i höstas då hela stan sveptes in i en kraftig gulvit dimma. Många stannade hemma den dagen och Tatyana visste inte om hon skulle våga gå ut. Produktionen i fabrikerna stoppades den dagen eftersom den täta dimman pressade ner utsläppen mot marken.

Även 17-åriga Marsha Gidaeeva stannade hemma den dagen. Det gick inte att se husen mittemot på grund av den tjocka dimman, något som både fascinerade och skrämde henne. Marsha bjuder på te hemma i familjens kök och säger att hon är vet att vattnet i Monchegorsk är förorenat, men att det går bra att dricka om man bara renar vattnet från kranen genom ett filter först. Hon demonstrerar vattenrenaren som både hon och tolken försäkrar att alla här har hemma i sina kök.

Bellona oroade

I Murmansk arbetar ryskan Anna Kireeva på norska miljöorganisationen Bellonas kontor och följer noga utvecklingen på Kolahalvön, som gränsar till både Norge och Finland.

Hon oroas över konsekvenserna som utsläppen har för både naturen och människorna och säger att även om miljöfrågorna faktiskt tagits upp på den politiska agendan de senaste åren, så är det fortfarande mest prat och för lite action.

Bellona kräver att den ryska miljölagstiftningen skärps, liksom gränserna för Norilsk Nickels utsläpp, eller att miljöböterna för företag höjs.

Hon säger att trycket på företagen har ökat jämfört med Sovjettiden:

– Då fanns det ingen press alls på industrierna och inte heller någon medvetenhet om konsekvenserna för miljön, säger hon och konstaterar att nu har trycket ökat på företagen att även arbeta för miljön.

Hon säger att Norilsk Nickel har börjat tvätta bort sin stämpel som miljöbov, väl medvetna om det internationella intresset och att det kan ha ett ekonomiskt värde för aktien om företaget har en miljövänligare profil.

– Jag tror de känner en press och de lägger mycket pengar på grönt kamoflage, säger hon.

Idag är det ändå svårare att släppa ut för stora mängder svaveldioxid utan att det upptäcks, menar Anna Kireeva på Bellona. Hon berättar om en händelse för några år sen, när befolkningen i staden Nikel ringde Bellona och sa att det regnade, men att regnet gjorde hål i paraplyerna. Bellona försökte intressera ryska medier om fenomenet, men intresset från deras sida var ganska ljumt. Först när norska medier skrev om det som en miljöskandal, togs händelsen upp på ett internationellt seminarium i Kirkenes.

– Först då bad gruvföretaget om ursäkt för det som inträffat, säger Anna Kireeva.

Hon tillägger att bristande insyn och obefintlig kommunikaton med ryska industriföretag, samt självcensuren i ryska medier är de största problemen för organisationen idag.

– Det händer ofta att ryska medier säger att de inte kan skriva om de miljöproblem som vi tar upp, så då får vi vända oss utomlands istället. I Norge är intresset för miljön på Kolahalvön särskilt stort, eftersom vi är nära grannar, säger hon.

Eva Elke

Nyheter P4 Norrbotten
eva.elke
@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista