Thomas Quick, numera Sture Bergwall. Foto: Yvonne Åsell/Scanpix.

Ur Bengt Landahls resningsansökan

Resningsansökan gäller mordet på Charles Zelmanovits, som försvann i Piteå 1976 och som Thomas Quick, numera Sture Bergwall, erkände och dömdes för 1994.

Skäl för resning

Denna resningsansökan grundar sig ytterst på den omständigheten att Sture Bergwall återtagit sitt erkännande av mordet på C Z. Det kan ifrågasättas om inte Sture Bergwall redan vid förhandlingen i tingsrätten skulle ha frikänts om han då hade förnekat att han dödat C Z.

Som åskådliggjorts ovan med exempel från förhören med Bergwall har hans förhörsuppgifter visat att han inte lämnat en klar och detaljerad redogörelse och den har inte heller varit sammanhängande. Frågorna har många gånger varit ledande.

De kan uppfattas som att det funnits en avsikt att få Bergwall att lämna uppgifter som mer varit anpassade för ett kommande åtal än att beskriva ett verkligt händelseförlopp. Detta talar mot att hans uppgifter varit riktiga. 

Åklagaren har i rättegången hävdat att den förundersökning som skett ger stöd för att Bergwalls erkännande är riktigt. Redan resultatet av den tekniska utredningen är sådant att det starkt kan ifrågasättas om det alls finns underlag för ett påstående att ett brott har begåtts.

Polisens utredning om försvunnen person som inleddes den 13 november 1976 och de förhör som hölls med C Z kamrater i samband därmed, talar i stället mycket starkt för att C Z frusit ihjäl på den plats hans kvarlevor nästan sjutton år senare anträffades.

Under den tid förundersökning pågick i målet var Sture Bergwall svårt psykiskt sjuk. Han var på Säters sjukhus föremål för terapi. Medicineringen var så stark att han kan beskrivas som neddrogad. Mot den bakgrunden kan försvarets agerande i den här aktuella brottsutredningen och rättegången beskrivas som passivt.

Det finns inte mycket i utredningen som visar på ifrågasättande av Bergwalls uppgifter i förhör eller vid andra förundersökningsåtgärder som exempelvis vallningar.

Såväl Bergwall som hans försvarare synes ha varit inriktade på att åtal skulle väckas mot honom och att han skulle bli dömd. Domen överklagades inte heller.

Sture Bergwall stod åtalad för ett synnerligen allvarligt brott. Den påtalade passiviteten från parterna att peka på alternativa händelseförlopp talar för att åklagaren inte i tillräcklig utsträckning iakttagit sin objektivitetsplikt och att försvararen inte verkat med den omsorg och noggrannhet som uppdraget krävt.

Rätten har därmed inte fullt ut haft möjlighet att pröva riktigheten av Bergwalls erkännande.

Vid tidpunkten för tingsrättens prövning av åtalet mot Sture Bergwall hade domstolen att pröva det material åklagaren då lade fram. Omfattningen av falska erkännanden från Bergwalls sida var inte känd vid det tillfället. Än mindre kunde man då veta att Bergwall skulle komma att åtalas och dömas för ytterligare sju mord vid sammanlagt fem nya rättegångar.

Sture Bergwall har hittills, på väsentligen samma material, beviljats resning i fyra av dessa fall.

Bengt Landahl

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".