– Dagens läromiljöer behöver både tysta platser och tystnad! Det säger Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleås tekniska universitet. Förra året kom hon ut med en bok som handlar om just tystnadens betydelse inom skolans värld.

Precis som till exempel konstpauser behövs i vanliga samtal för att öka begripligheten, så behöver lärare använda pauser och tystnad för att få fler elever att hänga med och bli delaktiga.

– I lärandesituationen behövs det också tysta mellanrum. Vi behöver mellanrum för att få möjlighet att reflektera. Vilket i sin tur är en förutsättning för att lärande ska kunna uppstå.

Eva Alerby har sjungit tystnadens lov – eller utforskat tystnadens betydelse, om man så hellre vill – i skolans värld i drygt tio års tid. I Australien var hon med i ett forskningsprojekt där femte- och sjätteklassare fick lista betydelsefulla platser i sin skolmiljö.

Den enda plats som alla barn beskrev som betydelsefull var ett område som skolan valt att kalla "the Peace Area" – ett område av skolgården där stillhet och lugn skulle råda.

– Alla skolor bör egentligen ha sådana rum eller områden där det finns plats att fundera, reflektera – ta in det man nyss hört eller tagit del av, tycker Eva Alerby.

Det hon vill är att dagens skolpedagoger börjar fundera kring tystnadens betydelse – både när det gäller rumsmiljöerna, men också hur man lämnar pauser till elever eller värderar så kallade "tysta elever" jämfört med elever som tar plats.

– Det viktiga, som jag ser det, är att man blir medveten om de här frågorna. Att man ser den där tysta eleven som sitter längst ner i klassrummet. Och bara för att en elev är tyst verbalt, alltså inte pratar, betyder det ju inte att den är tyst verbalt i sin tanke eller sinne, säger Eva Alerby.