Luleå domkyrkas koppartak skrapas och målas, först med grå grundfärg och sedan med svart. Foto: Emilia Traneborn/Sveriges radio
Luleå domkyrka. Foto: Emilia Traneborn/Sveriges Radio.

Mäktigt orgelspel i domkyrkan i Luleå

Orgelspel och därför julgranen hemma i kyrkan
3:53 min

En orgel som väger 25 ton, en biskopsstol som besökande barn brukar kalla tronen och en gråtande ikon. Det är en del av det vi stiftar närmare bekantskap med när vi i serien Historiska platser besöker domkyrkan i Luleå.

Den nuvarande domkyrkan är den tredje i ordningen på samma plats. Den allra första, som uppfördes under 1650-talet föll helt enkelt för tidens tand och fick rivas, den andra förstördes i den stora stadsbranden och den nuvarande har hunnit få lite drygt 100 år på nacken.

Domkyrkan i Luleå är relativt liten, vilket helt enkelt beror på att den inte byggdes som domkyrka, utan som en församlingskyrka. Ett faktum som fortfarande präglar kyrkans karaktär, i alla fall enligt domkyrkokomminister Anna Krigsman.

– Det skapar en särskild känsla, jag är inte riktigt säker på att jag hade trivts lika bra om den hade varit större och pampigare. Domkyrkan påminner mycket om en församlingskyrka och många av de förrättningar vi har här är ju av mindre och mer intim karaktär - det gäller både bröllop, dop och begravningar.

Men eftersom det handlar om en domkyrka hålls givetvis även kyrkans egna stora högtider här, präst- och diakonvigning och installation av nya biskopar exempelvis.

Den stora ljuskronan över mittgången i kyrkorummet kommer från den allra första kyrkan på platsen, den låg under lång tid undangömd och demonterad i ett förråd, men hänger nu i sin fulla glans mitt i kyrkan.

Nedanför predikstolen står det som många barn kallar tronen, den biskopsstol som församlingens präster skänkte som gåva till biskopen i början av 1940-talet.

– I en gammal skrift som jag fått mig återberättad sägs det att denna katedra (som betyder upphöjd stol), som det kallas på kyrkospråk, är till för biskopen men att vederbörande kan överlåta stolen till någon som behöver den bättre, och att biskopen vid ett sådant tillfälle själv ska sätta sig på golvet.

Domkyrkans orgel, som väger 25 ton och är byggd av Grönlunds orgelbyggare i Gammelstad, är numera världsberömd. Och domkyrkoorganisten Markus Wargh, som spelat på orglar över hela världen, hävdar med bestämdhet att den är den bästa orgel han spelat på.

Strax till höger om altartavlan framme i koret - just nu delvis dold av en av två adventsgranar, hänger en av de totalt fyra ikoner som biskopen fått av sin kollega i ryska Murmansk. Ikonen föreställer Johannes döparen och den - gråter.

– I kyrkliga sammanhang talas det om gråtande ikoner, för att det ska vara en "äkta" gråtande ikon ska tårarna egentligen komma från ögonen, säger Anna Krigsman.

– Här kommer tårarna från nederkanten av ikonen och själv ser jag det som tårar, det finns ingen logisk förklaring till varifrån vätskan kommer. Och faktum är att det här fenomenet dök upp i samband med att det hände en del saker i församlingen som många församlingsmedlemmar blev ledsna över, bland annat försäljningen av Kyrkans Hus.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".