P4 Norrbottens reporter i Borneo

Viltdjurskorridor ska rädda utrotningshotad pygméelefant

9:18 min

Pygméelefanten på Borneo kämpar för sin överlevnad mot tjuvjägare och förgiftat vatten. När regnskogarna avverkas, trängs elefanterna ut från sin naturliga miljö, och vandrar in på odlingsmarken. Följ med P4 Norrbottens reporter Anna Torgnysdotter ut i Borneos regnskog i sökandet efter världens minsta elefant.

För att minska konfrontationer med människor och för att de utrotningshotade elefanterna ska kunna ta sig mellan "öar" av kvarvarande skogsreservat, byggs nu viltdjurskorridorer genom plantagerna och odlingsmarken.

Pygméelefanten är - trots sitt namn - bara en halvmeter lägre än den asiatiska elefanten. Den har beskrivits som en levande version av Disneys tecknade elefant Dumbo, med sina stor öron, raka betar och en lång svans, som når nästan ända ner till marken.

Vi använder oss av en fyrhjulsdriven bil för att åka på de smala skogsvägarna på en stor plantage med både oljepalmer och snabbväxande träd.

Det krävs stor kunskap om hur elefanterna rör sig för att komma de nära. I så kallade buffertzoner, mellan regnskogen och oljepalmsplantagerna brukar elefanterna samlas för att komma åt den söta innerbarken på oljepalmer som har fällts eller för att äta de färska skotten på nyplanterade palmer.

Och det är där problemen börjar, menar många bybor som lever nära de stora plantagerna. Elefanterna har tillsammans med många andra djur i Borneos regnskogar fått uppleva hur deras livsutrymme hela tiden blivit mindre i takt med att regnskogen avverkats och bränts för att ge plats för plantager som sträcker sig över flera tusen hektar.
Och när de följer sina gamla vandringsleder, som nu går över uppodlad mark, tvingas de söka mat på nya ställen, de kommer in i byarna – människor blir rädda och vill försvara sina köksträdgårdar.

Världsnaturfonden uppskattar att det idag bara finns 1 500 elefanter kvar på Borneo – världens tredje största ö. Trots att pygméelefanten är fridlyst - och bara finns just på Borneo - dödas varje år många. De flesta förgiftas av vatten blandat med bekämpningsmedel som elefanterna lockas dricka.

Den malaysiska staten slår nu tillbaka med strängare lagar men dödandet av elefanter fortsätter.

Vi följer med viltvårdare in i skogen för att på avstånd kunna titta på elefanterna. Intill ett litet vattendrag syns det tydliga elefantspår i leran.
Ett par av viltspanarna skickas ut för att försöka ta reda på åt vilket håll elefanterna gått. Under tiden undersöker några  andra hur länge sedan de var här genom att jämföra de stora högarna av elefantspillning som ligger längs vägkanten.

Elefantspanarna kommer tillbaka utan att ha sett några elefanter och bestämmer att vi ska fortsätta till en liten by i utkanten av plantagen

I byn bor palmoljearbetare från i huvudsak grannlandet Indonesien. En liten skola, några enkla bostäder med små köksträdgårdar och en lokal för att förvara verktyg och kemikalier är vad som finns i byn.
Några höns springer förskräck undan när vi närmar oss den stora blå lagerbyggnaden. Där sitter några äldre män och gör bikupor för att kunna dryga ut lönen med att sälja honung.

Med ett stämjärn och en hammare arbetar en gammal man med att mejsla ut en trädstam, i fördjupningen ska så småningom honungen hamna. Han heter Rano Susilo och har i över 30 år arbetat på plantagen och elefanter har han sett många av. Senast för ett par dagar sedan då elefanterna kom in i byn och förstörde några vattenledningar.
Männen är eniga om att elefanterna är farliga om de kommer för nära människor, förra året blev en plantagearbetare dödad när han arbetade ute på fältet.
 
Rano plockar fram en mobiltelefon och visar stolt hur han filmat en stor elefanthjord häromveckan inne på plantagen.
 
Nu är elefantspanarna tillbaka igen efter att ha pratat med några av byns ungdomar har dom fått veta att två hannar står och äter någon kilometer bort.

Vi fortsätter längs vägen – och efter en stund skymtar vi för första gången två elefanter, en större och en lite mindre, men vi håller oss på behörigt avstånd för att inte störa. I bakgrunden arbetar en stor grävmaskin, som först knuffar omkull de gamla oljepalmerna som ska bytas ut och sedan med en speciell knivförsedd skopa delar upp stammen i bitar för att den inom några månader ska förmultna. Det är vid den processen, när den söta innerbarken närmast kronan friläggs, som elefanterna ibland kommer.

Vi lämnar elefanterna i fred för att fortsätta sin middag, runt 200 kilo mat behöver ett vuxet djur äta varje dag.
Bilden av elefanterna som stövar omkring bland de nedhuggna oljepalmsresterna etsar sig fast.

Konflikten mellan elefant och människa blir tydlig – men också konflikten mellan de stora plantageägarna här och på många andra ställen i Malaysia och Indonesien som under årtionden ersatt regnskogen med oljepalmer och de små odlarna som nu riskerar få sina skördar söndertrampade och uppätna av elefanter när regnskogen till stor del försvunnit.

Cheryl Cheah Phaik Imm, elefantspecialist från Världsnaturfonden i Malaysia, berättar att plantageägare nu har börjat bygga viltkorridorer över plantagerna för att elefanter och andra djur ska kunna gå från ett skogsområde till ett annat.
 
För att skydda palmerna och även ge vilda djur en möjlighet att förflytta sig mellan de öar som finns av kvarvarande skog - så har en 14 kilometer lång och några hundra meter bred korridor planterats.  Elefantkorridoren som vi står vid nu, förklarar Cheryl Cheah Phaik Imm, har börjat anläggas under 2014 och nu häromveckan skrevs ett avtal om korridoren mellan bolaget som Sabah Softwood som driver plantagen och WWF, Världsnaturfonden. 

Volontärer från olika länder har hjälpt till och olika företag har bidragit ekonomiskt för att snabbväxande träd ska kunna växa.

Och trots att odlingsarealen nu har minskat med 10 000 hektar för företaget så kommer satsningen att gå med vinst, menar Nathan Rahm en av cheferna på plantagen.

Om en hårdare lagstiftning i kombination med en ökad samarbetsvilja hos plantageägarna kan rädda Borneos sista pygmeelefanter återstår att se. Världsnaturfondens Cheryl Cheah Phaik Imm hoppas i alla fall att skapandet av viltdjurskorridorer kan vara ett steg i rätt riktning.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista