Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Foto: Linnea Johansson/Sveriges Radio/EdWohlfahrt/Flickr/CC BY-NC
Foto: Linnea Johansson/Sveriges Radio/EdWohlfahrt/Flickr/CC BY-NC
#knarklan

Drogresan 1: Följ med ned i missbruket

Del 1, avsnitt 1. Följ med ner i missbruket.
5:07 min

Sofie ville dämpa sin ångest. För Nathalie hade alkohol och droger alltid varit en del av vardagen. Tommy, Jeanette och Frida fick följa hur deras anhöriga drogs allt djupare ner i ett missbruk. P4 Gävleborg har följt fem personers resor kopplade till drogerna.

Lyssna på berättelserna om hur drogerna tog över. Missa inte fortsättningen längst ned!

För alla som tar droger börjar resan in i ett missbruk någonstans. På en viss fest, med ett visst preparat, av en viss anledning.

För Sofie Holmgren började det med en känsla av utanförskap. Det gick inte bra i skolan. Hon beskriver det som att hon ville vara bäst på att vara sämst. Och när hon började med droger fastnade hon direkt.

– Först började jag röka hasch, sedan började jag med ectasy och tänkte att 'det här ska jag göra resten av mitt liv varenda dag'. Då vågade jag vara någon, vågade öppna mig och prata. Annars är jag blyg och nervös. Man vågar synas och höras, man kände gemenskap, säger Sofie Holmgren.

Hon fortsätter:

– Då var det underbart. All ångest försvann och man blev typ kär i livet. Allting blir så mjukt, luddigt och härligt. Men den ångest man får när man kliver av är fruktansvärd. Ändå ville man på det igen och igen och igen. För att slippa känna och slippa vara mig.

Växte upp med drogerna

För Nathalie Eklund från Hofors var en tillvaro med alkohol och droger en naturlig del av barndomen. Hon växte upp i en missbrukarfamilj, och började ta opiater redan som 13-åring.

– Vanliga familjer sitter tillsammans och käkar middag och frågar hur det går i skolan. Så var det inte för oss, vi satt väl och rökte tillsammans. För mig har det varit att jag ska bli som mamma och pappa. För mig har det varit helt vanligt, det är så här livet ser ut.

Nathalie började med tyngre droger direkt. Hennes mamma hade då lämnat familjen, blivit hemlös och gått helt upp i sitt missbruk. Men när Nathalie tänker tillbaka på sin barndom minns hon hur kärleksfullt hennes pappa försökte ta hand om henne och hennes lillebror.

– Pappa har alltid varit världens bästa pappa, faktiskt.

På vilket sätt tyckte du att han var världens bästa pappa?

– Han knarkade inte framför oss. Han skyddade alltid oss ändå, fast det inte var som det skulle. Han gjorde så mycket han kunde, efter sin förmåga och det är jag så tacksam för, säger Nathalie.

Vi befinner oss i början av flera personers resa in i ett narkotikamissbruk. Här finns även de anhöriga, de som under flera år tvingats följa en av sina närmaste ner i ett beroende.

"Han kom hem ibland i ett eländigt skick"

Tommy Sterner har precis kommit från jobbet och slår sig ner i en av fåtöljerna. Han minns tillbaka till när han för första gången fick reda på att allt inte stod rätt till kring hans son Hans:

– Hela den här historien börjar när han var 15 år. Vi blev nedkallade till sociala myndigheterna, men det blev inget mer med det. Det var någon förälder som anmälde pojken.

Det som började med en anmälan från en förälder efter en klassresa och med att Hans var berusad på stan under en skolavslutning spårade snart ur ännu mer. Det började med alkohol och fortsatte med både droger och anabola steroider.

– Sedan eskalerade alltihopa. Det var sprit och sådant där. Jag sa åt honom att 'det spelar ingen roll vilket skick du är i, så vet du var du bor'. Han kom hem ibland i ett eländigt skick, berättar Tommy Sterner.

Han fortsätter:

– Sedan blev det mer och mer droger. Hasch och amfetamin och sådant där. Han höll samtidigt på att träna och hade skaffat ryssfemmor som jag fick nys om.

När Tommy Sterner tänker tillbaka på hur sonen föll in i ett missbruk tror ha att en osäkerhet låg till grund för det begynnande beroendet:

– Jag kan tänka mig det i efterhand. Dåligt självförtroende och vill synas, han ville vara någonting.

Frida Svensson Jonsson växte upp med en fyra år äldre bror som hade drogproblem. Redan som 11-åring hittade hon en svart anteckningsbok: sin brors dagbok, där hon kunde läsa att han funderade på att börja knarka. Som barn var det svårt att veta vad hon skulle göra med den informationen.

– Det var inte hemligt i familjen att han mådde dåligt, var orolig och hade svårt att sova. Dödsångest och sådana saker. Jag bestämde mig för att bara lite snabbt kika i boken och läste att han skrivit att han hade supit i en månads tid och mådde jättedåligt. Han skrev att han funderade på att börja med droger.

Redan som 11-åring visste Frida att allt inte stod rätt till med hennes bror, som hon såg upp till som en förebild. Han mådde inte bra och började ta droger samtidigt som han upplevde en medicin han tog inte fungerade ordentligt längre.

Kämpade för att sönerna skulle drogtestas

Jeanette Lindbergs bägge söner började med droger i tonåren, den yngsta som 16-åring och den äldsta redan som 13-åring. Sönernas missbruk tog henne långsamt fram till en punkt där hon inte ville leva längre. Men vägen dit var lång och började med en gnagande misstanke.

– Jag hade ju anat i många år innan. Jag hade känslan i kroppen av att något var fel. Båda mina söner har ADHD och är väldigt aktiva överlag, men man såg att de var trötta på morgnarna och kom aldrig upp. Och så såg jag på ögonen.

Jeanette kämpade länge för att drogtest skulle tas på hennes barn. När hon väl fick beskedet kändes det mest som en lättnad att äntligen få svar på vad det var som stod som fel till med hennes bägge pojkar.

– Det var fantastiskt tyckte jag först, att jag fick veta. För då kunde jag ju hjälpa dem att bli drogfria, trodde jag. Men det är inte så himla enkelt, för personen måste ju själv vilja sluta med drogerna. Annars funkar det inte, säger Jeanette Lindberg.

Som lyssnare tar du del av granskningen på flera plattformar; radio, webb och sociala medier. Du kan följa flödet på Twitter via hashtagen #knarklan.

Diskutera i kommentarsfältet nedan. Vad tycker du om situationen i Sverige när det gäller droger?

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".