Sofie Holmgren (tv) och Nathalie Eklund (th) berättar om sina erfarenheter av kampen för att bli drogfri. Foto: Linnea Johansson/Sveriges radio
Sofie Holmgren (tv) och Nathalie Eklund (th) berättar om sina erfarenheter av kampen för att bli drogfri. Foto: Linnea Johansson/Sveriges radio
#knarklan

Drogresan 3: Vägen ut

Del 3, avsnitt 1. Följ med ned i missbruket.
5:04 min

Sofie ville dämpa sin ångest. För Nathalie hade alkohol och droger alltid varit en del av vardagen. Tommy, Jeanette och Frida fick följa hur deras anhöriga drogs allt djupare ner i ett missbruk. P4 Gävleborg har följt fem personers resor kopplade till drogerna.

Lyssna på berättelserna om hur drogerna tog över. Missa inte fortsättningen längst ned!

En av sakerna som gjorde att Sofie Holmgren verkligen tog itu med sitt missbruk var att en nära vän, som hade ett tungare sprutmissbruk, åkte på behandling.

– Jag tänkte att kan hon så kan jag också bli drogfri. Så jag åkte två månader efter henne.

Sofie tog stöd av sin mamma och började kampen för att få bort knarket från sitt liv. Hon var då 22 år gammal.

– Jag gick till min mamma och berättade att jag knarkat och att jag behövde hjälp. Hon hjälpte mig och efter en vecka fick jag åka iväg på behandling.

Så hon visste inte om det innan?

– Nej, eller hon förnekade väl. Hon började grina när jag berättade och hon ville verkligen stötta mig. 

Sofie blev kvar på behandlingshemmet i sju månader, trots att det inte alls var tänkt att hon skulle stanna så länge från början.

Ex-pojkvännen dog

Sofie och hennes dåvarande kille var vid det här laget inte längre tillsammans, det hade varit en del fram och tillbaka som hon själv beskriver det. Men de hade en nära relation när det ofattbara inträffade. En händelse som paradoxalt nog skulle blir en hjälp för henne själv att komma ur missbruket:

– Jag träffade honom dagen innan han dog. Jag skulle följa med honom hem, men han var så påverkad och jag var på permission. Sedan fick jag ett samtal på kvällen om att han gått bort. Den händelsen gjorde att jag ville vara drogfri ännu mer, säger Sofie.

Sökte sig till behandlingshem

Natalie Eklund kommer från en familj i Hofors där båda föräldrarna missbrukade. Själv började hon ta droger redan när hon var 13. Första gången hon sökte sig till behandling var det av egen fri vilja.

– Jag orkade inte mer och kände att jag skulle dö om jag inte gjorde något. Då var jag på avgiftning i ungefär en månad, sedan gjorde jag behandling i en vecka bara innan jag fick för mig att jag var frisk.

Nathalie hann bara vara ute från behandlingen en månad innan polisen knackade på dörren.

– Jag hade varit upp till soc och trodde att jag varit där i två minuter, men jag hade varit där i över två timmar och babblat om allt och varit helt skev.

Hon fortsätter:

– Då blev det LVU (lagen om vård av unga) igen och så fick jag följa med till Gävle sjukhus. Jag blev borta ett år - det tar ju inte en dag att ändra ett helt liv.

Efter nästan ett år skrevs Nathalie ut. I dag är hon glad över att hon tvingades till behandling.

– Jag hade inget val. Jag var tvingad att stanna kvar där och kände att det inte kunde bli värrre än vad det var. Gör jag det jag ska kommer jag härifrån fortare, tänkte jag. Och helt plötsligt fastnade jag och tyckte att det gick jättebra utan att knarka.

Förberedd på att de skulle dö

Jeanette Lindberg berättar om sina två söner. Söner som hon varje dag, i flera års tid, befarade skulle förlora livet. När pojkarna gick ut genom dörren visste hon inte om det var det sista gången hon såg dem eller om drogerna skulle ta deras liv.

– Hela tiden väntade jag på ett samtal från polis, sjukhus, präst. Jag trodde verkligen att de skulle dö.

Jeanette försökte kontrollera tillvaron och förberedde sig både mentalt och rent praktiskt på det värsta, genom att i detalj planera sina söners begravning.

– Det har jag gjort väldigt många gånger. Jag vet inte exakt hur många gånger, men skulle man titta på den sammanlagda tiden som jag suttit och planerat begravningar är det säkert ett helt år av min tid.

Men sönerna dog aldrig. En dag fick hon ett samtal som utan att hon förstod det då skulle förändra deras liv:

– Den yngsta ringde och var hög som ett hus. Han sa att han hade knarkat klart. Det hade han sagt tidigare och jag trodde inte på det. Men han inte tagit något en enda gång sedan dess och det är snart fem år sedan, säger Jeanette Lindberg.

Som lyssnare tar du del av granskningen på flera plattformar; radio, webb och sociala medier. Du kan följa flödet på Twitter via hashtagen #knarklan.

Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan. Vad tycker du om situationen i Sverige när det gäller droger?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".