Jenny Eriksson håller i sin bok "Försvinner och stannar kvar"
När Jenny Eriksson var tio år gammal märkte hon hur hennes pappa förändrades. Foto: Catrin Landén/Sveriges Radio

Jenny från Gävle om att växa upp med en demenssjuk pappa

Jenny Eriksson, författare: Stödet till unga anhöriga brister
2:06 min

När Jenny Eriksson från Gävle var 10 år fick hennes 46-årige pappa demens. Nu är Jenny 25 år och har skrivit den självbiografiska romanen "Försvinner och stannar kvar"

Boken beskriver hur det är att vara anhörig till en demenssjuk men också hur författaren Jenny Eriksson själv drabbades av utmattningssyndrom som 22-åring.

– Det var jättetufft att skriva den här boken, jag tvingades att återuppleva allt. Men för min egen process var det så nödvändigt, för att kunna vända livet och må bra igen, säger Jenny Eriksson.

När Jenny Eriksson var tio år gammal märkte hon hur hennes pappa förändrades. Från att ha varit glad, snäll och lugn blev han ångestfylld, lättirriterad och deprimerad menar Jenny Eriksson.

– Det gjorde mig orolig och ångestfylld också, jag hade svårt att hantera att se min pappa ha ångest och senare utveckla demensen och det var då jag själv började få panikångestattacker.

Redan då som tioåring fick Jenny Eriksson sin första panikångestattack, men något direkt stöd fick hon inte. Istället har hon kunnat bearbeta den perioden genom att berätta om den i sitt skrivande.

– Stödet till unga anhöriga brister, det gjorde det då och det gör det fortfarande. Även om det är något bättre och finns en annan medvetenhet idag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".