Den oskyddade naturen i Lingbo

3:35 min

I förra veckan berättade P4 Gävleborg att länet har minst skyddad skog i hela landet. Jag ville förstå skillnaden mellan skyddad och oskyddad skog.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Därför har jag nu åkt till Lingbo, precis på gränsen till naturreservatet Trollberget. Gävleborg må ha de minsta arealerna av skyddad skog, men å andra sidan är länsstyrelsen här väldigt överbeskyddande.

Bara att hitta hit var en utmaning. Jag körde fel flera gånger. Först läste jag fel och hamnade i Ljungby. Väl framme gick det inte att missta sig. Vägen förbi den skyddade naturen är full av fartgupp och passivt aggressiva skyltar om att här kör vi försiktigt för att skydda naturen.

Råkar man köra på en grävling råder det inget som helst tvivel om att det är bilföraren som bär skulden, det spelar ingen roll hur mycket kaffe som spillts över bilklädseln eller navkapslar som lossnat.

Gransamverkan

För att komma in i den skyddade naturen måste man passera en grind som är jättesvår att få upp, samt legitimera sig i en app med bank-id för att skapa ett konto i den skyddade naturen. Det sitter kameror lite här och där med fler passivt aggressiva skyltar om hur trygg man kan känna sig. Länsstyrelsen skojar lite och kallar det för gransamverkan.

Träd och buskar är vadderade för att inte råka illa ut. Efter förra årets skogsbränder hänger det nu rökvarnare i var och varannan gren.

Djurlivet har försetts med trafikvästar i klara färger och vid regn eller blåst finns det överdrag av galon. Det springer omkring ängsliga skogvaktare och kollar så att naturen inte är för varm eller för kall eller för smutsig. Alla skogvaktare är certifierade, eller på väg att bli. Den som råkar trampa av en gren måste fylla i en incidentrapport inom fjorton dagar, sen blir det uppföljning på nästa medarbetarsamtal.

När jag kommer förbi håller några skogvaktare på att märka ut vilka delar av naturen som är ekologisk, medan en skogvaktare pratar irriterat med 1177 för att bli tagen på allvar. Angrepp av granbarkborre måste man väl kunna åka in med akut, skriker skogvaktaren. De andra skogvaktarna börjar hyscha och sen skäller de ut varandra, viskande på engelska för att inte naturen ska bli orolig.

Hur kan det gå

Skillnaden mot de oskyddade naturområdena utanför Trollberget är slående. Bara ett stenkast utanför den skyddade naturen springer småvilt omkring utan övervakning. Jag såg en hare i en taggbuske, bara en hårsmån från livshotande skador. En älg korsade vägen utan att se sig för, den saknade både reflex och hjälm.

I ett dike har jag hittat tomma flaskor som vittnar om ett dåligt alkoholbeteende och det är inte konstigt. Den oskyddade naturen har otydliga gränser och får gå och lägga sig när den vill. Nästa steg är väl att naturen börjar göra egen träsprit och beväpnar sig med hemgjorda smörknivar. Den oskyddade naturen har inte ens begränsad skärmtid, och inget filter för vad man kan visa.

Naturen utanför Trollberget är mer underbemannad än en riskkapitalfinansierad förskola. Om ett träd faller i den här skogen så är det inte säkert att det uppmärksammas alls.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista