Den palestinska tvillingen: Cecilia Uddén: Jerusalem.

4:43 min

Utrikeskrönikan 6 december 2017. Jerusalem.

Här är Tunis, onsdag.

Oh också här, i arabvärldens fredliga undantag, satt alla på kafeet klistrade vid TVn igårkväll när de experter varnade för konsekvenserna av Donald Trumps väntade Jerusalem-utspel. Kyparen skakade på huvudet och sa: han är pyroman, va, den där Trump.

Men senast jag var i Jerusalem träffade jag en av premiärminister Netanyahus tidigare rådgivare som sa att snarare än eldsvåda, så skulle Trumps flytt av USAs ambassad till Jerusalem vara precis den kalldusch som krävs för att palestinierna ska vakna upp ur sina orealistiska drömmar, sin Eu-påhejade illusion, o inse att en fredslösning där de får tillbaka ockuperade östra Jerusalem och Västbanken är en vanföreställning.

Det finns nog ingen annan stad i världen som så många känner direkt äganderätt till som Jerusalem. Allt från kristna pilgrimmer som drabbas av Jerusalemsyndromet, som gör att de talar i tungor, sveper in sig i hotellets lakan, går ut predikar och får för sig att de Jesus eller jungfru Maria, - till muslimer i Libanon, Jordanien, Egypten, Indonesien som reser rondellstatyer som föreställer klippmoskéns gyllene dom och drömmer om den dag då dom ska få besöka Al Quds, som Jerusalem heter på arabiska - till släkten från Brooklyn som samlats vid Klagomuren för att fira den 13-årige kusinen som just blivit Bar Mitzva.

Under fredsprocessens optimistiska år, trodde många att Jerusalem skulle kunna bli huvudstad i två stater. Det siamesiska tvillingparet Israel och Palestina skulle dela hjärta i en tvåstatslösning. En palestinsk huvudstad i Östra Jerusalem och en israelisk i Västra Jerusalem. Baktanken kanske var att de siamesiska tvillingarnas gemensamma hjärta, Jerusalem, skulle vara garantin för att den ena tvillingen inte skulle förgöra den andra eftersom det vore detsamma som självmord.

Men den palestinska tvillingen har länge klagat över att kranskärlen täpps igen - av vägspärrar, o israeliska bosättningar. Östra Jerusalem kvävs. Och framförallt är det nästan omöjligt för unga människor från Västbanken att ta sig dit för att besöka Al Aqsa moskén. Jag träffade en 23-åring som säljer begagnade skor i Ramallah - bara 20 minuters bilfärd från Jerusalem. Han sa: det spelar inte mig nån roll om USA flyttar sin ambassad till Jerusalem, jag får ändå inte komma dit, till Al Aqsa moskén. Jag har aldrig varit där.

Jerusalem är en magnet som drar till sig människor med starka övertygelser.

Israeler säger: Jerusalem var vårt 1500 år innan Islams profet Mohammed ens var född. Våra anspråk går tillbaka till Abraham och bibelns kung David.

Men Palestinierna svarar: Abraham var irakier, David en palestinsk kung, Jesus en palestinsk martyr, och vår profet Mohammed flög till Jerusalem på den bevingade hästen Buraq.

Jag minns när jag kom hit till Tunis för mycket längesedan, i början av 90-talet, före den så kallade fredsprocessen, när PLO hade sitt högkvarter här i Tunisien. Jag satt o väntade på en intervju med Yasser Arafat när hans rådgivare fick tårar i ögonen när han talade om drömmen om Jerusalem. Och han han hade inte ens satt sin fot i den heliga omtvistade staden.

Det är svårt att andas i Jerusalem, skrev den israeliske poeten Yehuda Amichai. Det är svårt att andas, eftersom luften i Jerusalem är förorenad av böner och av drömmar. Men det återstår att se om Trumps kalldusch kommer att dränka eller elda på drömmarna?

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".