Tiden har sin gång: Kajsa Boglind, Washington

3:35 min

Utrikeskrönika den 13 december 2017. Washington.

Washington onsdag

Är det Amerikafararen som ringer? Frågar farmor och fast vi befinner oss på var sin sida om atlanten vet jag att hon ler. Hon har nyss fyllt hundraett och tycker att det är svårt att hålla reda på allt vi yngre är ute och far på. Men min flytt till USA har hon engagerat sig i. Folk som åker till Amerika för att jobba är något som hon verkligen kan relatera till. Det var hit hennes pappa Sven Anderson åkte från Småland i slutet av 1800-talet. Han arbetade som rallare i Minesota och kom hem med pengar nog att köpa den gård som farmor och hennes åtta syskon sen växte upp på.

Det var så många svenskar som reste hit då och jag stöter på deras avtryck här i USA hela tiden, människor med svenska efternamn, och små affärer ute på landsbygden som säljer Gevaliakaffe och pärlsocker under skylten Swedish Specialties. Så var det också en och en halv miljon svenskar som reste hit från mitten av 1800-talet, fram till början av 20-talet.

Min mormors pappa reste också till USA och mer än tidigare tänker jag nu på de där släktingarna som gjorde resan hit långt före mig.

Så en helg åker jag och familjen till New York och tar färjan ut till Ellis Island, ön dit så många amerikafarare anlände. Inne på museet går vi genom salarna där de nyanlända registrerades och kontrollerades. Om personalen såg tecken på sjukdom fick man ett kryss ritat med krita på rocken. Så många liv som avgjordes där. För de tiotusentals som fick vända om. Å för de många miljoner som fick stanna.

Allra sist kommer vi till museets stora databas. Här kan man söka bland passagerarlistornas 51 miljoner namn från åren då ön var USAs port för migranter.

Min mormors pappa Hjalmar Öijer hittar vi snabbt å får se en bild på ångfartyget han kom med i februari 1919 efter tolv dagar ombord.

Fast jag aldrig hann träffa honom vet jag hur viktig hans Amerikaresa var. Tack vare den blev han en av Sveriges tidiga bilimportörer. Mormor tog körkort som 18 åring, något hon var stolt över så länge hon levde.

Vi letar vidare i databasen efter min farmors pappa, men Sven Andersson är svårare att hitta, 557 personer med det namnet har passerat Ellis Island.

Tillbaka hemma i Washington ringer jag farmor och försöker få lite mer detaljer för att kunna göra en ny sökning, men hon kommer inte ihåg så mycket Hon säger att hon nog inte pratade så mycket om USA med sin pappa. Hon var bara tio när han dog... och allt det där var ju väldigt länge sen.

Tiden har sin gång.

Nu är det jag som är familjens Amerikafarare.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".