Månadens diktare: Elsa Grave

Här finns inget ljud

Dikt: Den sista spindeln Diktsamling: Evighetens barnbarn (Norstedts, 1982) Uppläsning: Maria Ericson

Fyrtiotalet har kallats ”de kvinnliga lyrikernas genombrotts-decennium”. Elsa Elsa Grave var en av dem, tillsammans med Rut Hillarp, Maria Wine och Anna Greta Wide. Grave debuterade 1943  med diktsamlingen "Inkräktare" och med sin nästa,"Bortförklaring", befäste hon fem år senare sin position i det svenska litterära avantgardet. Existentialismen, absurdismen och surrealismen påverkade henne och till det lade hon sin högst personliga bildvärld med fantasidjur och absurda och groteska ordsammanställningar.
Elsa Grave skriver om par-, mor- och barnrelationer. Om människans dubbla identiteter, ambivalenser och självdestruktivitet. I den sena diktningen tar samtidsfrågor som kärnkraft och miljö fokus. Hon var aktiv i det nybildade Miljöpartiet på åttiotalet och kandiderade till val.

Den 17 januari är det 100 år sedan Elsa Grave föddes i Norra Vram i Skåne där hon också tillbringade sin barndom. Efter studenten 1938, flyttade hon till Paris för konststudier. Sedan följde studier i bland annat romanska språk och konsthistoria i Lund. Hon avled 2003 i Halmstad.

 

MUSIK Charles Koechlin: Lamento

EXEKUTÖR Wenzel Fuchs klarinett, Jiri Zigmund viola, Hana Barborkova-Shabuova cello

 

 

Musik som spelats i avsnittet

  • 12.00
    Charles Koechlin - Lamento
    Wenzel Fuchs, Jiri Zigmund, Hana Barborakova-Shabuova
    Serenade
    Etikett: SUPRAPHON
  • 12.03
    Radek Baborak, Wenzel Fuchs, Dalibor Karvay - Les Confidences d'un Jouer de Clarinette, Op. 141: XIII. Lamento
    Album: Martinu, Nielsen, Koechlin: Serenade
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".