Så nära och ändå inte ett ord: Ekots Alice Petrén i Abidj

3:34 min

Utrikeskrönikan den 27 december 2017. Ekots Alice Petrén i Abidj.

Stockholm, onsdag morgon

Hon gick förbi mig flera gånger i den smala korridoren och slank in och ut från ett sidorum. Jag kunde ha sträckt ut handen och sagt "Guten Tag Frau Angela Merkel".

Det är ju en journalists jobb att fånga tillfällen och få något exklusivt. Jag minns i Lausanne då Kapstaden tävlade liksom Stockholm om att få OS och jag hade tur och fick en egen kort intervju med Nelson Mandela  tack vare att jag ställde mig vid rulltrappan i stället för vid entrén med den pampiga stentrappan. Mandela var svag och gick stödd på käpp.  

Angela Merkel skyndade förbi i sin kavaj, för dagen blålila, en färg som stod sig mot de färgstarka tygerna på personalen på lyxhotellet Sofitel i Abidjan i Elfenbenskusten. Hon syntes.

Det var späckat med presidenter och premiärministrar från Afrika och Europa - 83 närmare bestämt. Alla samlade för ett toppmöte mellan EU och AU - Afrikanska unionen. Och de passerade alla som skolelever ungefär, lugnt gående förbi mig på väg från sin gemensamma lunch till konferenssalen. Lite längre fram väntade några trappsteg, en röd matta och ett trettiotal fotografer, men stämningen var helt avspänd.

Marockos kung Mohammed VI kom med livvakter. Han hade in i det sista protesterat mot att Västsahara och Polisario skulle finnas här. Vad skulle jag ha velat fråga honom -  Är Marocko åter på väg att segla upp som transitland för migranter mot Europa?

Nigers president passerade - Är ni nöjd med att Italien, Frankrike och EU satsar pengar på er militär för att stoppa migranter?

Ja, alltifrån Sydafrikas president Zuma till Sveriges statsminister Stefan Löfven gick förbi mig på armlängs avstånd. Men ingen var talbar.

Jag tog några bilder på Merkel, varpå hennes livvakter kastade sig på mig och ryckte i min ackrediteringsbricka. De var varsammare än Silvio Berlusconis, som nästan ströp mig en gång i Rom, när jag råkade se den italienske premiärministern ute kort på gatan och sträckte fram mikrofonen.

Och jag kunde ju i alla fall följa Merkels privatkorridormöten. Hur Nigers president vände tillbaka i korridoren och slank in i sidorummet för en kort träff med henne, sådant som jag är helt avstängd från att se i Bryssel.

Frankrikes president Emmanuel Macron gled fram i ultrarapid sist av alla. Och flera ledare vände tillbaka - uppenbarligen för att hamna på bild med den franske statschefen. 

Det hela var så helt annorlunda mot toppmöten i Bryssel. Där anländer Europas ledare till EU-kommissionsbyggnaden i bil, hoppar ur, svarar på några frågor - ofta från sitt eget lands journalister - och försvinner sedan och syns inte förrän för någon kort presskonferense eller två.  

Här på Sofitel kom på kvällen Spaniens premiärminister Rajoy och åt buffé snett bakom oss och vid bordet direkt bredvid drack Frankrikes utrikesminister Le Drian whiskey. Men att prata med dem var helt tabu, så trots den trevligare stämningen så fick jag inte så mycket mer att sända ut till er, kära lyssnare.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".