Elsas okände far funnen efter 100 år

24 min

Elsa Spång växte upp under svåra omständigheter. Hennes mor var död och pappan okänd. Men nu, mer än 100 år senare, har hennes sondotter Ann Bergqvist listat ut vem pappan var med hjälp av DNA.

Den här säsongen har vi berättat om människor från förr vars liv på olika sätt förändrades och tog nya riktningar. Ibland har det handlat om personer som gjorde egna val, men oftast har berättelserna handlat om dem som råkat ut för förändringar som de inte själva kunde råda över. Som de 126 fosterbarnen som plötsligt flyttades tvärs över landet för att få nya hem eller bonden Axel Fredrik som blev utfattig när nödåren drabbade Sverige.

I dagens program, som är det sista för säsongen, ska vi berätta om Elsa, en ung flicka som också rycktes upp och flyttades långt bort från sin invanda miljö. När hennes mor dog, dog också kunskapen om vem som var hennes far. Över hundar år hann gå innan Elsas barnbarn, Ann Bergqvist, med hjälp av DNA spårade upp honom.

Allt fler släktforskare låter DNA testa sig. Många gör det för att knyta kontakter med nu levande släktingar som kommer upp i träfflistan efter provet. Inte minst är det många som får kontakt med släktingar vars anfäder emigrerade till Amerika.

En annan anledning till att dna forska är att hitta svaren på olösta gåtor, som till exempel att hitta okända fäder eller ibland till och med okända mödrar. Dvs personer som inte namngivits i kyrkböckerna och som förblivit anonyma för de efterkommande släktleden.

Naturligtvis finns det en del tips på hur man med traditionell släktforskning kan lösa de här familjegåtorna, men ändå förblir många av dom olösta för att de skriftliga dokumenten helt enkelt inte räcker till.

Ann Bergqvist i Svenljunga är en rutinerad släktforskare, men hur hon än försökte ta reda på vem som var far till hennes farmor Elsa så kom hon ingen vart.

Men bara för någon månad sedan kom svaret på gåtan. Tack vare DNA testet. Det enda hon visste tidigare var att Elsa hade haft en svår start i livet.

- Jag har hört ända sedan jag var liten att farmor var såld på auktion men så mycket mer fakta hade jag ju inte. Sedan gjorde jag mig ju egna bilder av vad hänt och tyckte att det lät fruktansvärt. Men det är egentligen det enda jag vet, säger Ann Bergqvist.

Det var Elsas mor Laura som bar på alla de hemligheter som senare generationer släktingar nu försöker ta reda på.

Laura fick fyra utomäktenskapliga döttrar i tät följd under 1890-talet.
Laura var från Västervikstrakten i norra Småland, men hon flyttade därifrån i två omgångar. Första gången gjorde hon en kortare tur till Stockholm då hon födde sin äldsta dotter, och i början av 1890-talet flyttade hon plötsligt den långa vägen till Själevad i Ångermanland. Där födde hon ytterligare tre döttrar under loppet av sex år, alla med okänd far. Elsa är en dessa flickor, hon föds 1894.
Men vem som är fader till flickorna är helt omöjligt att läsa sig till av kyrkböckerna, Ann Bergqvist vet inte ens om de har samma far.

- Nej, ingen aning! Det finns ingenting som antyder något om det. Laura verkar hamna under radarn i några år, för den som skrev i församlingsboken säger att hon ”saknade betyg” för ett par år. Och vad som hände då det vet vi inte, fortsätter Ann Bergqvist.

Nej, Lauras liv är inte lätt att rekonstruera, man anar att hon befann sig på samhällets marginal. Och det blir inte något lyckligt familjeliv för Laura och hennes döttrar i Själevad. En av flickorna dör 1896 och året därpå dör också mamma Laura.

När Laura dör är tre av döttrarna i livet, och de är då 1, 3 och 7 år gamla. Några år senare återfinns flickorna i olika fosterhem. Elsa hamnar hos en familj som hade ett barn, en son, och där bodde hon i fyra år.

Fosterfamiljens son Olof är 16 år då Elsa kommer dit som sjuåring. Ann Bergqvist anar att det är han som är personen bakom de berättelser hon hört i familjen om en Olof som var elak mot Elsa.

- Det har ryktats i familjen om att nånstans i Elsas barndom så fanns det en Olof som ”inte var snäll”. Det sades bland annat att han gav Elsa skulden för saker som han själv hade gjort. Men vad det var för saker, det vet jag inte

- Men jag hittade en anteckning i församlingsboken om att han dömdes till två och sex månaders straffarbete för otukt med minderårig. Han blev frikänd i högre instans, men man kan ju misstänka att det är den Olof som har figurerat i familjetraditionen.

Samma månad som Olof döms flyttas Elsa från fosterhemmet, och hon flyttas långt, till Gällivare.

- Det är en väldigt lång flytt för ett litet barn – hon var elva år när detta skedde, säger Ann Bergqvist

Också Elsas liv i Gällivare är lite av en gåta, kyrkböckerna där är upplagda så att man inte ser vem Elsa bor hos. Men när hon blir vuxen förefaller det som att hennes liv blev enklare. Hon kom så småningom tillbaka till Själevad och arbetade som piga under ett antal år, och med tiden flyttade hon ner till Skaraborg där hon gifte sig och fick sju barn.

Men vem som var hennes far var alltså fortfarande en gåta, och Ann Bergqvist hade inte ens chans att komma vidare på den tråden i sin släktforskning. Det var en av anledningarna till att hon valde att göra ett DNA-test.

- Jag ville ha det som komplement till den vanliga pappersforskningen. Man måste ju ha pappersforskningen i botten och sedan kan man med lite tur använda DNA resultaten för att bekräfta eller utesluta släktskap, säger hon.

Eftersom Anns far var borta gick hon till sin faster för att få ett prov som skulle säga något om den släktgrenen.

- När så småningom hennes resultat kom upptäckte jag att det fanns kopplingar till väldigt många personer som hade anknytning till Själevad.

- Då förstod jag ju att det handlade om den okände fadern för någon annan koppling till Själevad hade inte min faster.
Ann Bergqvist letade igenom en rad olika släktträd som hade lös koppling till hennes fasters DNA, men kom inte vidare med det.

- Men så plötsligt så dök det upp en väldigt nära matchning som bedömdes som en kusin till min faster.

En annan person som hade lämnat DNA-prov som alltså stämde så bra med fasterns att de bedömdes vara kusiner.

- Jag hann inte skriva till den personen förrän jag fick ett mail ifrån honom, där han undrade över vad detta kunde vara för koppling.
De båda började nysta i sina släkter, och insåg att han och fastern hade släktskap ett led tillbaka.

- Han kom fram till att Elsas far borde vara hans egen morfar, för han stämde både åldersmässigt och geografiskt.

- När jag började leta i hans anor så föll alla andra, lite lösare kopplingar som jag fått sedan tidigare, på plats.

- Så vi kunde konstatera att vi hade hittat Elsa okände far, säger Ann Bergqvist.

Elsas far hette Carl och var sågverksarbetare. Under en period i sitt liv arbetade han som kusk, och släktforskarna anar att det var under den tiden som han kan ha träffat Elsas mamma Laura. När Laura födde sina barn var Carl fortfarande ogift. Den familj han senare bildade visste ingenting om de utomäktenskapliga barnen.

Ann Bergqvist är medveten om att hon nog hade tur med sin DNA-matchning. Förutsättningen för att det skulle lyckas hitta Elsas okände far var ju att någon nära men okänd släktning också skulle välja att göra ett DNA-test. Däremot är ju chanserna att hitta nu levande släktingar stora.

- Det är ju ganska många som har hittat sina kopplingar i Amerika på det här sättet, men jag har inte så många emigranter i min släkt så att det har varit aktuellt att kolla, säger Ann Bergqvist, som ändå är väldigt nöjd med att hon tog sitt och sin fasters DNA prov.

DNA-forskning för släktforskare

Ann Bergqvist fick napp väldigt snabbt efter att hon lämnat sina DNA prov. Men ofta tar det längre tid säger Peter Sjölund som är en av de främsta experterna på DNA-släktforskning i Sverige.

- Just det här fallet är lite unikt eftersom hon hade sån tur. Att det råkade dyka upp en kusin som DNA testat sig utan att hon visste om det, säger Peter Sjölund. Ofta måste man leta själv efter personer som ska testas, eller vänta väldigt länge innan det dyker upp någon nära släkting.

Hur gör man då rent praktiskt om man har en fader eller moder okänd i sitt släktträd?

- Det beror lite på förutsättningarna, säger Peter Sjölund. Dels kan man fråga sig om det finns någon misstänkt, för i många fall finns det någon som släkten berättat om, till exempel bonden på gården. Och har man en misstänkt gäller det att leta rätt på ättlingar och släktingar till den personen och testa dem. Plus att man måste testa sig själv eller den person i släkten som är närmast den okända fadern.

Sen gäller det att avvakta och tolka resultaten och se om släktskapen verkar stämma.

- Om det inte finns någon misstänkt är det mycket svårare. Då handlar det dels om att, dels testa sig själv, men även testa släktingar på den okända faderns sida. Om det är till exempel en okänd morfar, är det bra att testa mamma eller hennes syskon, kusiner på mammans sida, så många som möjligt för att sen invänta att det dyker upp en bra matchning som är DNA matchning på nära håll.

En DNA match dyker upp i matchningslistan och där är de matchningarna man kan jobba med, förklarar Peter Sjölund.

- Har du då testat en kusin på mammas sida och både du och kusinen har personen i matchningslistan då är det bevis för att svaret finns på mammans sida. Och har du testat en tremänning på morfars sida är det ett svar på att matchen finns på morfars sida.

Matchningen sker mot alla som testat sig och när resultatet efter provtagningen kommer presenteras en lista som visar vilka du är släkt med och där visas också en beräkning utifrån hur mycket DNA du delar med olika personer och som visar hur nära släkt man är.

Om det står femmänning till avlägsen släkting kan man vara släkt för fem, sex sju hundra år sedan. Men längst upp i listan brukar det finnas några som är lite närmare.

- Många får tusentals matchningar. Om man har rötterna i norra Sverige eller Finland kan man få 4-5000 släktingar och då är de allra flesta väldigt avlägsna.

På frågan om det finns de som är oroliga att det kan komma fram svar som inte är det man tänkt sig, svarar Peter Sjölund att är man orolig ska man inte testa sig. Man måste vara medveten om att det kan visa sig att pappa inte är pappa till exempel. Det händer varje år, men å andra sidan är det åtskilligt många fler som hittar en okänd far än de som tappar en pappa.

Hur hanteras det lämnade DNA-provet och kan det komma i fel händer?

Peter Sjölund berättar att det finns vissa stora företag i USA som säljer resultaten till läkemedelsbolagen, vilket de också är öppna med. Sen finns det företag som bara behåller resultaten hos sig och bara jobbar med släktforskning.   

Längre ned här på sidan finns en länk till en sida från Släktforskarförbundet där man kan läsa sig till vilka DNA test som passar till den släktfråga man vill ha svar på.

Peter Sjölund har i programmet Tendens-kortdokumentär utförligt berättat om DNA släktforskning. Programmet heter "Mitt DNA och släktingarna på järnåldern" och sändes i maj 2016. Programmet finns lyssningsbart längre ned här på sidan. 

 

Vi tar tacksamt emot berättelser om människor och händelser från förr till nästa säsong som börjar sändas i höst. 

Adressen är:
slaktband@sverigesradio.se

Släktband
Sveriges Radio
906 15 Umeå

 

Musik som spelats i avsnittet

  • 10.35
    Tananas - Folkvibe 2
    Album: Unamunacua
    Bolag: Gallo Record Company
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".