P1 Kultur med krönika

4:55 min

Blir det färre recensioner i stora medier eller inte? Det beror på vem du frågar, att döma av aktuell forskning och debattinlägg i veckan. I veckans kulturkrönika undrar Mattias Hermansson om det verkligen är mängden innehåll som är svaret på de stora framtidsfrågorna.

Jag undrar om det finns någon annan bransch som krisförklarar sig själv så ofta som massmedier. Och jag undrar också om det finns någon gren inom medierna som gör med sådan vällust som kulturjournalistiken. Den försitter sällan ett tillfälle att varsla om sin egen död, och där orsaken allt som oftast är diffus men finns att hämta i en mörk samtid.

Tidigare i veckan skrev författaren och förläggaren med mera Carl-Michael Edenborg på Aftonbladets kultursida om kritikens utrymme på de största kultursidorna, inspirerad av tidningar i Norge och Danmark som räknat artiklar och visat hur i synnerhet antalet recensioner minskat dramatiskt i de båda ländernas stora dagstidningar.

Någon fullt lika dramatisk utveckling hittar inte Edenborg i Sverige, även om han räknar fram en minskning av antalet recensioner totalt i de rikstäckande tidningarna. I hög grad utgörs minskningen av färre recensioner i Svenska Dagbladet, men som jag läser siffrorna har det lett till att tidningen numera ligger på ungefär samma nivåer som konkurrenterna, istället för som tidigare högt över.

Och i förra veckan berättade vi i Kulturnytt och P1 Kultur om en större studie om hur journalistiken om kultur i ett antal större tidningar och radio och tv har utvecklats från mitten av 1980-talet fram till nu. Forskare vid Stockholms universitet kan då visa att mängden artiklar, inslag och program i press, radio och teve som handlar om kultur, de har ökat massivt över tid. Andelen kritik minskar, men inte tydligt i absoluta tal.

Man ska alltid vara väldigt försiktig med definitiva slutsatser om sådana här komplexa skeenden och resultat. Men även om populärkultur vunnit mark på andra ämnens bekostnad, så förvånar det åtminstone mig hur mycket av det som kulturjournalistiken tar upp och belyser tycks vara relativt konstant över tid. Framför allt gäller var i världen den befinner sig, med en tyngdpunkt i USA.

Och den som uppfattat att det till exempel är mer samhällsfrågor numera på kultursidor får inget belägg för det. Snarare är det kanske så att den typen av debatter får mer genomslag och spridning i den digitala världen.

Men eftersom den här krönikan ju gör anspråk på att vara kulturjournalistik måste jag ju hitta ett oroande tecken någonstans, något som varslar om det egna slutet.

En effekt av den digitala utvecklingen är att stora massmedier ofta svarat på den hårdnande konkurrensen om läsare och lyssnare och tittare med att producera mer och bredda sina uttryck.

Det är inget unikt för just kulturbevakningen, men för den vägen finns det rimligtvis ett stopp någonstans. För att morgontidningarna ska kunna ta betalt för digitala prenumerationer lär det exklusiva och unika bli än viktigare, och för kvällstidningarna och public service som har den största publiken kommer det vara livsviktigt att hitta just sina sätt att vara relevanta.

Så kanske står vi vid ett vägskäl, där du som lyssnar och läser och tittar kanske inte får ännu mer att välja på i framtiden utan snarare ett hårdare urval där varje medium försöker göra det som de är bäst på.

Och det behöver ju inte nödvändigtvis vara dåligt.

Fotnot: