Lycka är att... Ekots Maria Persson Löfgren från Stockholm

2:56 min

Utrikeskrönikan den 15 januari 2018. Stockholm

Stockholm det är måndag

I lördags: En gropig lerig väg i utkanten av Lviv. Vi letar runt bland hus, som alla ser likadana ut. Flagnande fasader från sovjettiden, hus som för länge sedan förlorat sin färg, fönster där rutorna gått sönder. På första våningarna metallgaller, som antyder risken med av att bo på första våningen. Här skulle du kunna vara i princip var som helst i nån stad i de forna sovjetländerna, byggnaderna ser likadana ut.

Jurij är infödd Lvivbo och har ändå aldrig varit i de här utkantskvarteren förut. Längs en hel väg bakom husen står träbockar uppsatta där någon målat parkering förbjudet på. Längre bort syns de som får parkera, långtradarna, som valt sitt nattkvarter här

Vi upptäcker en liten skylt och följer den, så en till, handmålad med pil och vi är nästan framme vid målet.

Utanför byggnaden, som en gång i tiden var nån slags fabrik och nu har en rad olika kontor och företag i mörka korridorer, syns en stor skylt.

"Första och enda i Lviv", står det.

Och två trappor upp i huset finns hon, som är både första och den enda. Den enda fotostudion för djur.

Julia är krigsflykting från Donetsk i östra Ukraina. Men sen nästan fyra år bor hon i Lviv och det är hennes fotostudio, hennes idé, som blivit en succé i Lviv. Varje dag är fullbokad av fyrfota och deras tvåfotade ägare.

Julia ler och skrattar hela tiden, det gör hennes kunder också. De kommer med sina bästa vänner, sina trogna följeslagare, sina käraste familjemedlemmar och med undantag för en enda gång har alla hundar varit lika glada och lyckliga som fotografen.

Hur är det möjligt att vara så glad, tänker jag, när hon har tvingats bygga upp allt igen från grunden. I Donetsk har hon lämnat sin lägenhet, sin datsja - sommarstugan, sitt reklamföretag och många vänner.

Huset och lägenheten finns kvar, men hon kan inte och vill aldrig återvända. Redan då hon flydde med sina föräldrar och sina två små barn var hon säker på att det var för alltid.

Lyckan finns alltså i Lviv, eller Lvov som staden också kallas eller Lemberg, som den hette förr.

Jag måste erkänna att jag inte hade väntat mig det, när jag planerade att göra reportage om Ukrainas krigsflyktingar.

En miljon människor, som flytt från kriget i öster och från den av Ryssland annekterade Krimhalvön finns kvar i Ukraina. En miljon ukrainare, som fått börja om från början, starta på nytt, alla klarar det inte.

Men somliga är ljuspunkter som fotografen Julia. Ett undantag tänkte jag, tills jag träffade Oksana från Krim, som flyger. Men det berättar jag om en annan dag.