För vems skull ska man tala? Har man rätt att vara tyst när det känns rätt för en själv?

– Goda möten är väl själva motkraften mot den rädsla och misstro som krisen för med sig.

- Det fanns alltid någon, man var aldrig ensam. Särskilt inte med morfar. Men en dag frågade han om han skulle bygga något, bara till mig.

– Ni är de osynliga hantverkarna som spikar ihop och reglar vårt tillsammanskap.

Om resan gjordes från månen till jorden i stället - vad skulle vi då förundras, förvånas, förfäras av?

– Men på belarusiska heter hemland just faderland, ”batjkausjschyna” och jag tycker så mycket om det.

– Jag tror våra samhällen vore betjänta av att fler ställde sig frågan: måste jag verkligen tillhöra en grupp, är jag tvingad till det, av vem?

– Vem har jag tillit till att påverka vad som blir min sanning.

- När mina barn var små vilda och ständigt kladdiga, så blev jag ofta mycket trött på att energin så sällan räckte till de där mysiga skogsutflykterna. Det mesta blev så svårt.

– Vi ska vara galna, dricka ur flaskan. Det har ingen dött av ska vi säga även om det kanske inte är riktigt sant.