P1 Kultur med krönika

4:55 min

En av de nominerade filmerna på årets Oscarsgala är den chilenska filmen "En fantastisk kvinna", i regi av Sebastiàn Lelio, om transkvinnan Marina. Hanna Jedvik reflekterar över vikten av att transpersoners liv skildras på film.

På Guldbaggegalan 2016 blev den svenska skådespelaren Saga Becker historisk när hon som första transperson tog hem priset för bästa kvinnliga huvudroll i Ester Martin Bergsmarks film "Nånting måste gå sönder". Och på nattens Oscarsgala i Los Angeles kan utvecklingen ta ytterligare ett steg framåt när i den chilenska filmen "En fantastisk kvinna" i regi av Sebastián Lelio, har chansen att vinna en Oscarstatyett i kategorin Bästa ickeengelskspråkiga film.

"En fantastisk kvinna" utgår, precis som "Nånting måste gå sönder" från kärlekshistoria, om den äldre mannen Orlando och hans betydligt yngre flickvän, transkvinna Marina, spelad av Daniela Vega, som blir ensam kvar när Orlando hastigt och oväntat blir sjuk och dör. Varpå Oralandos familj vägrar att acceptera Marina.

Att transpersoner gestaltas på film är egentligen inte något nytt i sig.

Att transpersoner gestaltas på film är egentligen inte något nytt i sig. Filmer som "Boys don't cry", "Transamerica" och nu senast "The Danish Girl" är alla mer eller mindre hyllade skildringar av transpersoners liv. Däremot har dessa människoödens gestaltats av CIS-personer, det vill säga att skådespelarna själva.

I tv-serien "Orange is the New Black" hände det däremot plötsligt något. När karaktären Sophia Bursett, en transkvinna med förflutet som brandman, spelas av Laverne Cox som faktiskt är transperson själv. Något hon har gemensamt med Marina i "En fantastisk kvinna". Nu inför Oscarsgalan har de båda skådespelarna framträtt och låtit sig fotografers tillsammans som en viktig symbolhandling när det kommer till transpersoners rättigheter. De lyfter på så sätt även fram värdet av att en person som inte lever i en traditionella mans- eller kvinnoroll gestaltas som en hel människa på film och tv.

De lyfter på så sätt även fram värdet av att en person som inte lever i en traditionella mans- eller kvinnoroll gestaltas som en hel människa på film och tv.

Även om de här historierna, eller varför inte den svenska serien "30 grader i februari," visar att vi har kommit en lång bit på vägen vad det gäller skildringar av transpersoner på film och tv, fokuserar dessa berättelser mer eller mindre på just det problematiska i att vara transperson. Vilket också är en del av sanningen. Världen över mördas och trakasseras transpersoner, som dessutom är överrepresenterade vad det gäller självmord och psykisk ohälsa. Fast faktum är att transpersoner idag ändå syns och skildras allt mer på sina egna villkor.

Det finns lika många människoöden som det finns transpersoner.

Oavsett hur det går för "En fantastisk kvinna" på Oscarsgalan i natt, är chansen stor att vi i framtiden får ännu fler historier om personer bortom könsnormen. Och att vi på så vis får allt fler och nyanserade, personliga och brokiga personporträtt. Eftersom det finns lika många människoöden som det finns transpersoner.