Skräck och böj blir kulturell fortbildning: Ekots Naila Saleem i Stockholm.

Här finns inget ljud

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.

Stockholm tisdag

 

Egentligen skulle jag ha skrivit den här krönikan från Indien. Men en skidsemester med familjen och en backe som var för brant och isig satte stop för den planen. När jag låg där i backen med knäet åt fel håll och hade alldeles för ont för att kunna ställa mig upp, ja då var Indien bland det första jag tänkte på. Det låter knäppt jag vet men jag hade längtat SÅ efter just den här reportageresan, för i slutet av januari genomförs världens största litteraturfestival i staden Jaipur i nordvästra Indien.

350 000 människor kommer till Jaipur i dagarna fem för att lyssna på författare som pratar om sina böcker men också för att diskutera hur Indien och världen egentligen mår. Det är fri entré och en klar majoritet av besökarna är under 25 år. Ni hör ju själva att detta är rena drömmen för en kulturkorrespondent!

Allt det här tänkte jag på när jag låg där i backen och svärandes började hasa mig ner på rumpan till liften där resten av familjen väntade. Det går nog över snart tänkte jag när jag på ett ben hoppade in i kabinen.

Men nä.

Några månader tar det innan du blir helt bra igen, sa läkaren på akutmottagningen i Österrike. Det besöket är i sig självt värt en krönika. In och ut, inklusive klämma känna, röntga, ge spruta med blodförtunnande medel för att minska risken för blodpropp, genomgång i hur man sätter på en ortos och varsågod här har du dina kryckor - allt på under fyrtio minuter. Effektivare sjukvård har jag då aldrig stött på.

De senaste veckorna har jag alltså tillbringat med att rehabilitera mitt knä. Sträck och böj i oändliga repetitioner. Och så upptäckte jag till min stora glädje att litteraturfestivalen i Jaipur live-sänder en del av sitt program. Jag har lyssnat på föredrag om Metoo i Indien och världen, mött författare som fått ta emot hot och hat från religiösa grupper, unga skribenter som pratat om sina debutromaner, Bollywoodskådespelare som berättat om hur det är att gestalta författaren Saadat Hasan Manto på film. Jag kan rekommendera hans novell Toba Tek Singh som skildrar Pakistans och Indiens tillkomst. En panel diskuterade hinduismens olika ansikten apropå debatten om att intoleransen ökar. En annan om vad det egentligen innebär att vara från Västbengalen. Jag har lärt mig mer om kalligrafi och den världsberömde musikern Zakir Hussain berättade om hur han blev just musiker. Som barn gick han upp klockan tre på morgonen för att hinna träna på tablan innan skoldagen började.

Visst hade jag hellre velat arbeta och vara på plats i Jaipur men då hade jag å andra sidan sprungit runt och stressat med intervjuer, och inte hunnit lyssna på alla kloka deltagare. Nu blev den här sjukskrivningen något av fortbildning mellan de oändliga repetitionerna av sträck och böj.