Att jaga en skugga: Samuel Larsson, Kapstaden

2:54 min

Utrikeskrönika den 8 februari 2018. Kapstaden.

Kapstaden torsdag.

Det är lite som att jaga efter en skugga. Att försöka bevaka Sydafrikas politik just nu. Man tror man ser en story, jagar efter den, men då har den försvunnit runt hörnet, bytt skepnad och man får jaga vidare. Utan att alltid veta exakt vad det är man far efter är det en utmaning att ändå försöka vara på plats där den händer.

Så här sitter man så i Kapstaden. Det var ju här det skulle hända - den impopulära och kontroversielle presidenten Jacob Zuma skulle hålla sitt årliga tal till nationen i parlamentet här i stan, samtidigt som kraven växte på hans avgång. En bra berättelse. Klart man behöver vara på plats i Kapstaden. Men skuggan stod inte still, och innan jag ens hann lämna hemmet så var storyn plötsligt en annan. Han skulle inte hålla något tal. På en direkt fråga från partiledningen hade Zuma vägrat avgå och nu väntades istället ANC:s partistyrelse träffas i Kapstaden och ta det exceptionella beslutet att vända sin egen president ryggen. Och i väntan på det ställdes talet till nationen in.

Ok, fortfarande en story i Kapstaden, vilken tur att jag är på väg dit.

Men likt molnen på himlen formas den här berättelsen ständigt om. På väg ner till Kapstaden visar det sig att ANC:s ledning ändrar sig och inte alls tänker ta något beslut. Nä, inte ens ha det där extrainsatta exceptionella sammanträdet. Vad ska jag då göra i Kapstaden? Titta på det vackra Taffelberget? Färgglada hus i branta backar? Godahoppsudden? Kanske åka hem igen? Den där skuggan man jagat blir plötsligt väl vag i konturen.

Men, så kommer plötsligt signaler om att Zuma börjar mjukna och kanske trots allt väljer att avgå självmant - under galgen. Se där, skuggan lever än, den hade bara än en gång rundat ett hörn och bytt skepnad. Så vilken tur att man är i Kapstaden, för det är ju trots allt här det händer.

Eller? Plötsligt stjälps alltihop över ända - igen. ANC:s partiledning meddelar att jo, nog för vi samtal med Zuma om att han ska bort. Men vi gör det i lugn och ro och det kommer ta sin tid. Ingen dramatik är att vänta här i Kapstaden de närmsta dagarna. Så den där skuggan - den där diffusa ständigt omformade storyn - blev det till slut ingenting iallafall? 

Nä, kanske inte. Fast, när det här når radioapparaterna är det torsdag morgon och det har gått ännu några timmar sen jag skrev den här texten. Så inga garantier för att något av det jag sagt i den här krönikan längre gäller. Nu är kanske storyn en annan, analysen en annan. Skuggan flaxar vidare i en ny form och jag får dra efter.